fredagen den 16:e juli 2010

Ouran High School Host Club


Jag gråter! Jag f*cking gråter! Tårarna bara rinner och jag kan inte sluta gråta!

Ett så vackert, känsloladdat och episkt slut har jag aldrig varit med om. Helt f*ucking underbart! Alltså, jag är så rörd att jag knappt finner ord. Underbart. Vackert. Episkt. De orden räcker inte för att beskriva Ouran. Det finns nog bara ett ord som ens kan komma i närheten av hur bra Ouran är:

Mästerverk.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar