Torsdag:
När Erdawë återvänder till dessa skogar är lite som han minns det. Han vill ta reda på vad som hänt medan han varit borta, och vilken plats är bättre lämpat för detta än rådet? Men förändringarna går djupare än han anat. Vapen tillåts på rådsplatsen. Knytt tillåts närvara. Druider får föra talan. Magiker får kasta besvärjelser. När Ask, som tydligen gått och blivit magiker, kastade besvärjelser och läste ur en förbannad bok reste sig Erdawë i protests och lämnade rådet. Han talade sedan men den enda medlemmen i hans egen klan som han kände sedan tidigare; Silmarill, om varför dessa förändringar tillåtits. I detta stadium kände han att Silmarill var den enda alv han kunde lita på, till dess att han gjort en enskild utvärdering av varje alv. Alldeles för mycket har förändrats.
Efter att han talat med Silmarill söker han upp Hisriel för att få höra hennes teori om det besynnerliga minne som kommit till honom. Hisriel säger att Erdawë besökt Arda genom detta minne. Men hur är detta möjligt? Fadern har ju förnekat Erdawë tillträde till Arda, eller är detta något som han bara inbillat sig? Hur kan man besöka Arda utan att dö? Erdawë sprang förtvivlat ifrån Hisriel. Han ville inte höra mer. Detta kunde inte vara sant.
Senare samma dag, efter att han lugnat sig och mediterat över det Hisriel sagt söker han upp LizâriaAnâ för att få höra hennes teori. LizâriaAnâ har tidigare hjälpt honom med svårtydliga visioner. Erdawë öppnar sig för henne, talar om allt som hänt och hur det ligger till med hans skadade ande. Han gråter i hennes famn. Hon säger att, då Erdawë haft visioner tidigare, så kan han ha en shamaistisk gåva. Hon säger att om han går shamanens väg och lär sig kontrollera sig själv kan smärtan försvinna. Men detta är inget beslut hon kan ta åt honom, detta är något Erdawë själv måste besluta om.
På kvällen deltar Erdawë som vakt på ritualen som ska söva besten. Han känner en stark misstro till Ask och de andra magikerna. Har de verkligen goda avsikter? Senare på kvällen, när de återvänt hem, får Erdawë sin misstro bekräftad: Ritualen hade misslyckats, Splittringens Väsen hade besatt honom.
Fredag:
Det var mycket som hände igår. Erdawë börjar dagen med att meditera kring gårdagens händelser och tankar. Vad hände egentligen efter ritualen? Vad ska han göra för att lindra smärtan? Vad betydde minnet? Hade han verkligen besökt Arda? Är shamanism rätt väg att gå?
Erdawë kommer fram till att det bästa sättet för att få svar på åtminstone några av dessa frågor vore att tala med någon som redan vandrar på shamanismens vägs. Han hade hört att de nya vännerna Maheva’jin har en mäktig shaman. Under gårdagens marsch till Navle hade de passerad Maheva’jins läger. Idag återvänder Erdawë dit. Han får tala med Huyano som ber honom göra vissa förberedelser och säger att de skulle tala igen när de senare skulle besöka alvhem.
Erdawë gör dessa förberedelser som består av att skapa ett smycke, att hitta en plats och meditera där för att skapa ett ankare till verkligheten. När Maheva’jin senare anländer till alvhem visar Huyano hur Erdawë ska tillverka och använda en vindsnurra för att kontrollera smärtorna. Maheva’jins andra shaman förklarar för honom att det är viktigt att inte hålla det onda inom sig, att han ska samla ihop det för att sedan släppa loss det onda och på så sätt bli av med det.
Lördag:
Varför har I Pelori flyttats? Erdawë beger sig ut för att ta reda på vad som hänt den gamla platsen. Det han finner är inte vackert. En trasig skog. Förstörda läger. Medan han går genom sitt gamla hem får han tillbaks minnen om hur det var förr. Vid rådsplasten ser han Imlandiel sittandes på stubben. Enyál sitter på klippan vid det lilla trädet, precis som han alltid gjorde. Han ser Galadrim sittandes på den stora stenen. Han ser mötet då Minenteros smycken diskuterades. Han ser rådet då Gudash Kraun överlämnar Demonskallen till alverna.
Erdawë vänder sig om och går ner mot den allmänna elden. Där sitter Enyál och skrattar medan någon annan lagar mat. Erdawë ser natten då högalvsmagikern ledde upp Drow till alvskog. Enyál står med spänd båge och skräck i ögonen. Imlandiel skriker att han ska skjuta, men Enyál skakar av rädsla. Drow rör sig fram och Enyál kan inte röra sig.
Erdawë går ner mot stigvaktposten. Enyál sitter på en filt och skrattar tillsammans med andra alver. Ingenting händer någonsin på denna vaktpost på dagen, så de passar på att lära känna varandra och att njuta av varandras sällskap. Enyál är lycklig. Edrawë faller ihop. Tårarna rinner som floder ner för hans kinder. Framför honom är skogen helt förstörd. Inget återstår av det som en gång var hans hem. Han förbannar de som gjort detta och svär att hämnas. Ondska, hat och sorg fyller hans sinne medan han vandrar tillbaks till den nya alvskogen.
Han sätter sig på en sten vid sidan av den lilla genvägen till Emblas läger. Där finner Tasardil honom gråtandes. Erdawë talar om för honom vad han sett och vad han känt. Tasardil tröstar honom. Du kan inte få tillbaks den gamla skogen, men värna om den i dina minnen. Tänk på alla vackra platser som finns här, skapa nya minnen här. Du kan fortfarande ha roligt på vakten.
Minns det gamla. Njut av det nya. Skapa nya minnen.
Senare på dagen ger Erdawë sig ut för att leta reda på Ranyalín. Han kände dem sedan tidigare och vill fråga Narrién och Aurelin om vart de andra är. Men han hinner inte långt förens han stöter på en skadad Tirion. Erdawë blir helt i chock. Tirion hade fått sitt öra avskuret. Precis det som en gång skedde Enyál. Minnerna kommer tillbaka. Enyál går ner mot källan när det plötsligt ut tomma intet dyker upp en hel drowgrupp. Enyál blir uppsläpad i skogen där han blir torterad, förhörd och får sitt öra skuret i. Erdawë rycks tillbaks till verkligheten av att knyttet Truls knuffar på honom. Resten av kvällen är dimmig, inte många av hans sinnen är närvarande.
När Erdawë får tillbaks sin sinnesnärvaro är han på väg hem. Han följer med druiderna en bit innan han svänger av in till alvskog. Det är mörkt och ingen verkar vara hemma. Han går för att se om det är någon hos Taurë Tuma. Helt plötsligt dyker det upp en drow bara någon meter ifrån honom. Enyál fryser till av skräck. Erdawë hinner bara ta ett steg bakåt innan drowen slagit honom medvetslös.
När Erdawë vaknar upp minns han inget av attacken, men är i stora plågor med bland annat en punkterad lunga. Ohtari krigare från Embla hittar honom och tar honom till deras läger. En stund senare kommer till ytterligare två skadare alver. Det dröjer många glas innan druider dyker upp. Under denna tid gör de närvarande vad de kan för att hjälpa. Det lindas förband. Taurelen sjunger förtvivlat och Ask kastar en sömnmagi för att försöka stilla smärtan. Ask kanske inte är så ond i alla fall är de sista Erdawë tänker innan han somnar.
Söndag:
Nästkommande dag är Erdawë helt återställd. På rådet får han höra vad som hänt Tinwë och bestämmer sig att följa med till den ceremoni som ska genomföras. Tinwë var ju ändå hans vän när han vandrade dessa skogar senast.
Ceremonin genomförs utan större problem. Lendan hamnar i smärtor, han har en viktig roll i det som skedde Ranyalín och Tinwë efter det att Erdawë lämnat dessa skogar. Efter ceremonin kommer Truls och vill ha en bok som en gång tillhört Tinwë. LizâriaAnâ håller upp en ljusets sten och Truls skyggar tillbaka. Truls är inte en av ljusets varelser. Samtidigt kunde Erdawë se att det var något djupare än så som skedde. Han kunde se de stunder av vänskap Truls och Tinwë delat, hur de haft en start band mellan varandra. Hur Tinwës död slagit hårt på Truls. Han kunde se Truls kamp för att rädda sin vän och den sorg Truls besatt inom sig. När situationen lugnat ner sig går Erdawë till Truls och säger; Jag vet inte hur, men jag vill hjälpa dig. Truls ger ett tecken tillbaks. ([Tumme mot handflata], [Tumme mot handflata], [Knuten hand mot handflata]).
Ett par glas senare går Erdawë och Truls förbi varandra på vägen. Erdawë stannar och Truls trycker sig mot honom och ler innan knyttet fortsatte.
På kvällen genomförs en ritual för att åter söva besten. Ritualen pågår länge och högljutt. Det talas även om att Drow lockats till plasten. Erdawë tar befälet över den lokala vaktstyrkan. Mycket hände under ritualen och många rykten spreds. Vad som egentligen hände överlämnar han åt någon annan att förtälja.
Efter ritualen talar Galysion länge och väl med Erdawë om ljuset bortom mörkret. Om att se det som inte kan ses med blotta ögat. Att blickar säger med än ord. Erdawës känslor för Galysion svalnar något.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar