Anders Pantzar

The End

2012-01-13T19:30:00.000+01:00

Jag lägger nu officiellt ner den här bloggen.

Här är några länkar du kan stalka mig på:

Cosplayblogg
CosCom
WorldCosplay
ACE
YouTube
Facebook
DeviantArt
Tumblr

TestVloggin'

2011-07-05T23:45:00.003+02:00

Legend of Zelda: Ocarina of Time 3D

2011-06-18T22:40:00.001+02:00

Jag har precis spelat ur Legend of Zelda: Ocarina of Time 3D. Då OOT är mitt favorit-Zeldaspel, och då jag spelat OOT på både Nintendo 64 och GameCube så kan jag spelat innan och utan. På två dagar (nästan) non-stop så har jag klarat normalversionen med alla Piece-of-Heart, 100 Golden Skulltula, 4 Flaskor och alla vapen. 100% helt enkelt.

3D-effekterna var i vissa fall lite för starka för mig, men då det går att ställa in graden av 3D så var detta inget problem. Har man dessutom spelat en del andra 3DS-spel tidigare så har ögonen vant sig.

Förutom de uppenbara 3D-effekterna så fanns det en del andra förändringar från originalet. Denna version var mycket lättare, även för den oinvigde.

Om man fastnat och inte vet vad man ska göra kan man uppsöka en av två speciella Sheikah-stenar som ger dig väldigt avslöjande ledtrådar. Jag testade detta en gång för att se hur det fungerade. Bra för den som är vilse.

Vattentemplet hade fått sig en ”nerf”. Mycket tydliga visuella ledtrådar visar vart du ska gå. Trots detta lyckades jag missa en nyckel.

Jag blev besviken på bossfighten mot Ganon. Han var betydligt mindre och inte alls lika skrämmande. Nästan varje boss som har en ”weak-spot” har fått den markerad med någon slags självlysande textur.

Bron över till Ganon’s Castle har fått en annan design.

Ugglan pratar mindre, men har fortfarande Yes/No valen i fel ordning.

Navi är lika tjatig som vi mins henne. Nu tjatar hon även om att du bör spara och ta en paus.

Sheik har fått ett nytt rörelsemönster och modellförändringar som överlag ger hintar om en mer feminin kropp. Sheik har ett lite annorlunda sätt att visa sin sanna identitet, jämfört med originalet.

Det är svårt att rulla framåt för att undvika skada efter ett fall, analogspaken är väldigt känslig.

Man kan sikta med t.ex. bågen med antingen analogspaken, eller genom att röra på hela 3DSen. Detta gav en ny nivå till bossfighten i Forest Temple. I övrigt var det mycket lätta att få bra precision.

Hela Hyrule har fått ett rejält ansiktslyft med nya texturer, förbättrade modeller och snyggare animationer.

Jag vet inte när det låstes upp (jag upptäckte det strax efter att jag fått Master Sword); om du som ung går och lägger dig i din egen säng så kan du göra Boss Challanges där du möter bossar du redan dödat. Jag har ännu inte provat detta.

Ni som spelat det gamla Ocarina Of Time kanske minns SuperMario-porträtten som man kan se genom två fönster i Hyrule Castle, innan man pratar med Zelda. De är inte längre kvar, men det finns något annat där. Prova att skjuta det med slangbellan.

När du besegrat Ganon första gången så låses Master Quest upp. Det ska tydligen vara samma Master Quest som fanns till GameCube, fast alla fiender slår dubbelt så hårt och hela Hyrule är spegelvänt. Jag har ännu inte testat detta.

Uppgörelsen/Orostid

2011-04-25T21:59:00.004+02:00

Här följer en summering av lajvet Uppgörelsen/Orostid utifrån min karaktärs synvinkel:

Jag spelade Erdawë. En återvändande alv, en gång i tiden vandrade han dessa skogar under namnet Enyál.

VARNING!!!

SPOILERS!!!

Torsdag:

När Erdawë återvänder till dessa skogar är lite som han minns det. Han vill ta reda på vad som hänt medan han varit borta, och vilken plats är bättre lämpat för detta än rådet? Men förändringarna går djupare än han anat. Vapen tillåts på rådsplatsen. Knytt tillåts närvara. Druider får föra talan. Magiker får kasta besvärjelser. När Ask, som tydligen gått och blivit magiker, kastade besvärjelser och läste ur en förbannad bok reste sig Erdawë i protests och lämnade rådet. Han talade sedan men den enda medlemmen i hans egen klan som han kände sedan tidigare; Silmarill, om varför dessa förändringar tillåtits. I detta stadium kände han att Silmarill var den enda alv han kunde lita på, till dess att han gjort en enskild utvärdering av varje alv. Alldeles för mycket har förändrats.

Efter att han talat med Silmarill söker han upp Hisriel för att få höra hennes teori om det besynnerliga minne som kommit till honom. Hisriel säger att Erdawë besökt Arda genom detta minne. Men hur är detta möjligt? Fadern har ju förnekat Erdawë tillträde till Arda, eller är detta något som han bara inbillat sig? Hur kan man besöka Arda utan att dö? Erdawë sprang förtvivlat ifrån Hisriel. Han ville inte höra mer. Detta kunde inte vara sant.

Senare samma dag, efter att han lugnat sig och mediterat över det Hisriel sagt söker han upp LizâriaAnâ för att få höra hennes teori. LizâriaAnâ har tidigare hjälpt honom med svårtydliga visioner. Erdawë öppnar sig för henne, talar om allt som hänt och hur det ligger till med hans skadade ande. Han gråter i hennes famn. Hon säger att, då Erdawë haft visioner tidigare, så kan han ha en shamaistisk gåva. Hon säger att om han går shamanens väg och lär sig kontrollera sig själv kan smärtan försvinna. Men detta är inget beslut hon kan ta åt honom, detta är något Erdawë själv måste besluta om.

På kvällen deltar Erdawë som vakt på ritualen som ska söva besten. Han känner en stark misstro till Ask och de andra magikerna. Har de verkligen goda avsikter? Senare på kvällen, när de återvänt hem, får Erdawë sin misstro bekräftad: Ritualen hade misslyckats, Splittringens Väsen hade besatt honom.

Fredag:

Det var mycket som hände igår. Erdawë börjar dagen med att meditera kring gårdagens händelser och tankar. Vad hände egentligen efter ritualen? Vad ska han göra för att lindra smärtan? Vad betydde minnet? Hade han verkligen besökt Arda? Är shamanism rätt väg att gå?

Erdawë kommer fram till att det bästa sättet för att få svar på åtminstone några av dessa frågor vore att tala med någon som redan vandrar på shamanismens vägs. Han hade hört att de nya vännerna Maheva’jin har en mäktig shaman. Under gårdagens marsch till Navle hade de passerad Maheva’jins läger. Idag återvänder Erdawë dit. Han får tala med Huyano som ber honom göra vissa förberedelser och säger att de skulle tala igen när de senare skulle besöka alvhem.

Erdawë gör dessa förberedelser som består av att skapa ett smycke, att hitta en plats och meditera där för att skapa ett ankare till verkligheten. När Maheva’jin senare anländer till alvhem visar Huyano hur Erdawë ska tillverka och använda en vindsnurra för att kontrollera smärtorna. Maheva’jins andra shaman förklarar för honom att det är viktigt att inte hålla det onda inom sig, att han ska samla ihop det för att sedan släppa loss det onda och på så sätt bli av med det.

Lördag:

Varför har I Pelori flyttats? Erdawë beger sig ut för att ta reda på vad som hänt den gamla platsen. Det han finner är inte vackert. En trasig skog. Förstörda läger. Medan han går genom sitt gamla hem får han tillbaks minnen om hur det var förr. Vid rådsplasten ser han Imlandiel sittandes på stubben. Enyál sitter på klippan vid det lilla trädet, precis som han alltid gjorde. Han ser Galadrim sittandes på den stora stenen. Han ser mötet då Minenteros smycken diskuterades. Han ser rådet då Gudash Kraun överlämnar Demonskallen till alverna.

Erdawë vänder sig om och går ner mot den allmänna elden. Där sitter Enyál och skrattar medan någon annan lagar mat. Erdawë ser natten då högalvsmagikern ledde upp Drow till alvskog. Enyál står med spänd båge och skräck i ögonen. Imlandiel skriker att han ska skjuta, men Enyál skakar av rädsla. Drow rör sig fram och Enyál kan inte röra sig.

Erdawë går ner mot stigvaktposten. Enyál sitter på en filt och skrattar tillsammans med andra alver. Ingenting händer någonsin på denna vaktpost på dagen, så de passar på att lära känna varandra och att njuta av varandras sällskap. Enyál är lycklig. Edrawë faller ihop. Tårarna rinner som floder ner för hans kinder. Framför honom är skogen helt förstörd. Inget återstår av det som en gång var hans hem. Han förbannar de som gjort detta och svär att hämnas. Ondska, hat och sorg fyller hans sinne medan han vandrar tillbaks till den nya alvskogen.

Han sätter sig på en sten vid sidan av den lilla genvägen till Emblas läger. Där finner Tasardil honom gråtandes. Erdawë talar om för honom vad han sett och vad han känt. Tasardil tröstar honom. Du kan inte få tillbaks den gamla skogen, men värna om den i dina minnen. Tänk på alla vackra platser som finns här, skapa nya minnen här. Du kan fortfarande ha roligt på vakten.

Minns det gamla. Njut av det nya. Skapa nya minnen.

Senare på dagen ger Erdawë sig ut för att leta reda på Ranyalín. Han kände dem sedan tidigare och vill fråga Narrién och Aurelin om vart de andra är. Men han hinner inte långt förens han stöter på en skadad Tirion. Erdawë blir helt i chock. Tirion hade fått sitt öra avskuret. Precis det som en gång skedde Enyál. Minnerna kommer tillbaka. Enyál går ner mot källan när det plötsligt ut tomma intet dyker upp en hel drowgrupp. Enyál blir uppsläpad i skogen där han blir torterad, förhörd och får sitt öra skuret i. Erdawë rycks tillbaks till verkligheten av att knyttet Truls knuffar på honom. Resten av kvällen är dimmig, inte många av hans sinnen är närvarande.

När Erdawë får tillbaks sin sinnesnärvaro är han på väg hem. Han följer med druiderna en bit innan han svänger av in till alvskog. Det är mörkt och ingen verkar vara hemma. Han går för att se om det är någon hos Taurë Tuma. Helt plötsligt dyker det upp en drow bara någon meter ifrån honom. Enyál fryser till av skräck. Erdawë hinner bara ta ett steg bakåt innan drowen slagit honom medvetslös.

När Erdawë vaknar upp minns han inget av attacken, men är i stora plågor med bland annat en punkterad lunga. Ohtari krigare från Embla hittar honom och tar honom till deras läger. En stund senare kommer till ytterligare två skadare alver. Det dröjer många glas innan druider dyker upp. Under denna tid gör de närvarande vad de kan för att hjälpa. Det lindas förband. Taurelen sjunger förtvivlat och Ask kastar en sömnmagi för att försöka stilla smärtan. Ask kanske inte är så ond i alla fall är de sista Erdawë tänker innan han somnar.

Söndag:

Nästkommande dag är Erdawë helt återställd. På rådet får han höra vad som hänt Tinwë och bestämmer sig att följa med till den ceremoni som ska genomföras. Tinwë var ju ändå hans vän när han vandrade dessa skogar senast.

Ceremonin genomförs utan större problem. Lendan hamnar i smärtor, han har en viktig roll i det som skedde Ranyalín och Tinwë efter det att Erdawë lämnat dessa skogar. Efter ceremonin kommer Truls och vill ha en bok som en gång tillhört Tinwë. LizâriaAnâ håller upp en ljusets sten och Truls skyggar tillbaka. Truls är inte en av ljusets varelser. Samtidigt kunde Erdawë se att det var något djupare än så som skedde. Han kunde se de stunder av vänskap Truls och Tinwë delat, hur de haft en start band mellan varandra. Hur Tinwës död slagit hårt på Truls. Han kunde se Truls kamp för att rädda sin vän och den sorg Truls besatt inom sig. När situationen lugnat ner sig går Erdawë till Truls och säger; Jag vet inte hur, men jag vill hjälpa dig. Truls ger ett tecken tillbaks. ([Tumme mot handflata], [Tumme mot handflata], [Knuten hand mot handflata]).

Ett par glas senare går Erdawë och Truls förbi varandra på vägen. Erdawë stannar och Truls trycker sig mot honom och ler innan knyttet fortsatte.

På kvällen genomförs en ritual för att åter söva besten. Ritualen pågår länge och högljutt. Det talas även om att Drow lockats till plasten. Erdawë tar befälet över den lokala vaktstyrkan. Mycket hände under ritualen och många rykten spreds. Vad som egentligen hände överlämnar han åt någon annan att förtälja.

Efter ritualen talar Galysion länge och väl med Erdawë om ljuset bortom mörkret. Om att se det som inte kan ses med blotta ögat. Att blickar säger med än ord. Erdawës känslor för Galysion svalnar något.

Inför vårlajvet

2011-01-19T15:27:00.000+01:00

Jag står med blandade känslor inför vårlajvet.

På ena sidan står frisk luft, vårvärme och möjligheten att interagera och rollspela på en ny, högre nivå.

På andra sidan står regn, lera, kyla, dålig sömn och för lite mat. Tillsammans med oron över att inte hinna med alla förberedelser, och rädslan för att även detta lajv kommer att floppa, precis som höstlajvet gjorde.

Code Geass: Lelouch of the Rebellion

2010-12-20T22:41:00.003+01:00

Då har jag sett klart på båda säsongerna av Code Geass. Jag fick rekommendationen att se denna anime efter att ha pratat om genier i animeserier och deras strider. Nu när jag sett den står jag med delade åsikter. Överlag så var det för mycket Mecha för mig, var inte beredd på det. Säsong 1 var bättre än säsong 2, men slutet vägde upp detta. Det verkar vara så genom alla animeserier; de bygger upp mot ett riktigt episkt slut. Code Geass lyckades med det. Jag fullkomligt hatade Lelouch genom de sista avsnitten, men när de sista scenerna kom så förlät och älskade jag honom. Jag blev lurad, helt klart. Trots detta var Kallen Stadtfeld min favoritkaraktär, tätt följd av C.C. Lelouch/Zero kommer först på tredje plats.

Harry Potter och Dödsrelikerna - Part 1

2010-11-19T18:21:00.002+01:00

Jag kom ifrån skolan tidigt idag och lyckades på något sätt ta vägen förbi SF-bio. Jag fick ett spontaninfall och köpte mig en biljett till Harry Potter och Dödsrelikerna - Del 1. En stund in i filmen insåg jag att jag är osäker på om jag sett förra filmen. Vilken tur att man läst böckerna och därmed kunde hänga med i alla fall.

Filmen var riktigt välgjord. Filmerna blir som böckerna; bara bättre och bättre. I och med denna film återfick jag min gamla kärlek till Hermione (och Emma Watson).

Precis som efter varje bra biofilm känner jag mig nu alldeles fylld av bra känslor, men också med en längtan att få se nästa del.

Full Metal Alchemist

2010-10-31T22:09:00.003+01:00

En mörk, grym och oförlåtande anime. Man måste konstant ha interlektet på helspänn för att hänga med i handlingen. Samtidigt får den en att tänka och fundera över moraliska frågor. Som alla tidigare anime jag sett så har den väldigt gripande karaktärer. Jag har svårt att sätta fingret på vilken jag gillar mest, alla är speciella på sina enga sätt. Men om jag måste säga någon så blir det nog någon av "Homonculi", och då säger jag Lust, Wrath och Envy (i den ordningen).

Favoritscenen var helt klart när vi fick reda på vad som finns på andra sidan "The Gate". Jag fick orgasm!! Serien kunde ha slutat där och då; jag hade varit helt nöjd ändå. Så perfekt!

Full Metal Alchemist har även en otroligt vacker bakgrundsmusik.

Tydligen finns det en även en film och en annan serie. Måste se om jag kan få tag på dem.

EDIT: Jag har nu sett filmen. Den utspelade sig ca 4 år efter serien. De fick till en snygg övergång och allt som händer i filmen har förankring i serien. Det fanns vissa aspekter de fick till riktigt bra, medan andra hade jag helst varit utan. Storyn hade fungerat bättre som en egen serie (typ säsong 2).

Rastlös

2010-09-26T15:32:00.004+02:00

Jag börjar få mina klassiska rastlöshetstankar.

"Jag vill lajva med thule-gruppen"

"Jag vill lajva Eleria"

"Jag vill inte lajva"

"Jag vill cosplaya"

"Jag vill bygga på Sheik"

"Jag vill inte vänta"

"Jag vill skapa karaktärer"

"Jag vill se på film"

"Jag vill se på anime"

"Jag vill inte tänka"

"Jag vill träffa folk"

"Jag vill krypa in ett hål och försvinna ett tag"

"Jag vill sova"

"Jag vill lösa problem"

"Jag vill att något ska hända"

"Jag vill göra NÅGOT!"

Men som vanligt slutar det med att jag går i dessa tankar och inte kan bestämma mig för vad jag vill göra.

Kulturnatta

2010-09-19T13:14:00.002+02:00

Jag hade precis kommit hem från skolan i fredags. Då får jag ett meddelande från Frida. "Kommer du ikväll?". Just fan! TRiX hade eldshow redan på fredagkvällen. Jag var hemma femton minuter, sedan var det bara att åka tillbaks till Västerås. TRiX gör alltid bra eldshower, även om det inte var så mycket glöd i denna. Jag träffade många trevliga lajvare i publiken och efter showen höll vi ihop och slutade allihop till sist hemma hos Martin.

Jag sover inte så bra när jag delar säng med flera andra. Det är jättemysigt, men sömnkvaliteten är inte på topp. Någon gång nästa eftermiddag tar vi oss på olika vägar ner på stan för den riktigt kulturnatten. Jag hade jättekul, även om vädret till en början inte var så imponerande. Det kändes underbart att träffa så mycket bra folk, både sådana jag känner väl, sådana jag känner litegrann och sådana jag knappt känner igen. Lajvare är verkligen ett awesome folkslag.

Förföljelsen

2010-09-10T15:33:00.004+02:00

Vi hade världens bästa rollidé (t.o.m. intrigskrivaren gillade den) och var riktigt pepp på lajvet. Vi spelade Vrakir och Kragat, två människor som vuxit upp bland vargar och därför inte visste hur saker och ting går till. Vi var väldigt naiva och detta skulle bli en saga om hur omvärlden påverkade våra roller.

Men så blev det inte. Lajvet dog för oss riktigt snabbt. Då det inte fanns så många att spela mot kunde vi inte ta idén någonstans. Vi försökte flera gånger att kicka igång lajvandet, men det ville inte. Dessutom ville vi spela mycket mot skogsvarelser. Men det stod en j*vla blockad i vägen och vi släpptes inte förbi, trots att vi var obeväpnade och vänliga. Den enda vi fick bra spel från var, förutom de vi kände off, en tjej vi döpte till "Navle".

Vi hade tråkigt och kunde inte ta vår rollidé någonstans. Om man under ett lajv börjar fundera på vad man ska spela som på nästa, då har man valt fel roll. Ännu värre är det om man funderar på att åka hem, eller sluta lajva helt.

Jag kommer inte att sluta.
Men jag åkte hem.

Har vi vuxit ifrån Eleria?
Eller har Eleria vuxit ifrån oss?

Nervös inför MDH

2010-08-28T11:32:00.002+02:00

Inatt drömde jag en ganska konstig dröm. Den var uppdelad i flera olika delar. En del var att jag och några randoms var inträngda i ett hörn av en sniper och var tvungna att leva med varandra på den lilla ytan. En annan del av drömmen var att jag hade kommit in på MDH (precis som i verkligheten), fast haken var att jag satt i fängelse. Jag var tvungen att övertala ett av mina befäl från lumpen om varför jag skulle släppas för att kunna gå på MDH. Jag kommer ihåg att jag skulle sitta i fängelse i sex månader, fram till den 8:e december, och att jag pratade så mycket att tänderna började blöda (o.O?).

Om jag ska försöka tolka drömmen så säger den mig att jag känner mig låst och fasthållen av andra. Plus att jag är nervös inför skolstarten, att det är något viktigt jag glömt göra/köpa/ansöka om.

Upplevelsestig

2010-08-20T19:25:00.002+02:00

De senaste två veckorna har jag hjälp till på en upplevelsestig som skulle promota lajv.

Rinoo och Julle var ledare och Jag, David, Anton, Joel, Hanna och Malin var medhjälpare.

På stigen skulle barnen klara av vissa utmaningar och fick samtidigt träffa olika lajvroller. Stigen hade en överhängande "intrig" som ledde fram till en episk slutstrid.

Det var riktigt kul att få vara med att skapa detta och det gav mig lajvlusten tillbaka.

Ibland var barnen riktigt duktiga och det gjorde det roligt att spela.

Men sista gången var allt bara skit. Vi var på råby och hade en grupp med enbart barn med invandrarbakgrund. Barnen var riktigt otrevliga och oförskämda. De var högljuda, lyssnade inte, kunde inte läsa av situationen och vägrade skärpa sig. De förolämade Hanna för att hon är tjej. De var allmänt irriterande och skulle bestämt peta och ta på allt och de lyssnade inte när man sa till dem att låta bli. Det gick så långt att de drog sönder min trollsvans. Då lackade jag ur totalt och slängde ett träd efter dem. Det är just sådant oförskämt, oempatiskt och respektlöst beteende som ger invandrare dåligt rykte.

Gnista

2010-08-08T00:44:00.001+02:00

Jag tror jag har svårt att hålla fast vid något en längre tid.

Jag får snabbt upp en gnista av inspiration, men sedan gäller det att fortsätta mata inspirationen och inte låtas bli distrakterad, för annars dör den och blir svår att återuppliva.

Förr var jag alldeles galen i lajv, inspirationen hölls vid liv länge. Sedan kom en distraktion (lumpen) och jag tappade gnistan för lajv.

Dock lyckades min bror tända den igen med att komma med en superbra rollide.

Nu börjar jag tyvärr känna att gnistan börjar tyna bort igen, det har nämligen kommit en annan distaktion. Cosplay.

Just nu är cosplay all min inspiration och tid går till. Jag hoppas faktiskt att detta blir långlivat, men också att lajv och cosplay kan leva tillsammas med varanda.

Pantzar-Cosplay

2010-08-04T23:41:00.002+02:00

Du har väl inte missat att jag skapat en ny blogg där jag rapporterar om mina pågående och kommande cosplayprojekt? Sidan är både på svenska och engelska.
Det finns en länk till sidan under "Du hittar mig också här" till höger.

Death Note

2010-07-29T02:26:00.001+02:00

Inte undra på att Death Note är den mest populära animen. Serien var riktigt bra och var intelektuellt utmanande. Under seriens gång kunde jag peka på detaljer jag inte riktigt gillade vid det tillfället. Men nu när serien är över kan jag säga att detaljerna inte var så farliga.

Mina favoriter i Death Note var "L", Ryuk och Light. I den ordningen.

Jag såg även på de tre spelfilmerna som gjorts av Death Note. De var faktiskt förvånandsvärt bra, för att vara spelfilmer.

Jag har mer och mer börjat få uppfattningen att "vanliga" (Amerikanska) filmer är rena B-filmer i jämförelse med Japanska. Jag tror det har något att göra med språket, men vet inte riktigt.

Cosplayabstinens?

2010-07-20T23:45:00.003+02:00

Kan man ha cosplayabstinens utan att någonsin ha cosplayat? Antagligen inte. Kanske är det bara min lust att skapa dräkten som driver mig, men någon form av dragkraft och längtan har jag. Jag känner hur det liksom kliar i fingrarna och sprätter i hela kroppen när jag tänker på att få skapa min cosplay. Dessvärre kan jag inte göra något åt det för tillfället. Jag saknar tid och material.

Imorgon ska jag först plocka upp en och annan bror, en kusin och hennes pojkvän. Sedan ska vi spendera resten av veckan med delar av släkten nere på Öland. Så just nu kan inte jag göra så mycket. Men när jag kommer hem igen. Då ska jag minsann ta mig an och köpa det läder jag behöver.

Sheik

För de som inte känner till det så kommer jag att cosplaya Sheik från Zelda: Ocarina of Time. Fast jag kommer att använda 3D-modellen från SuperSmashBros.:Brawl som referens. Jag har UppCon11 som deadline, vilket (enligt arrangören som var på DreamHack) är någon gång nästa sommar.

Min status på Sheik just nu är att jag har:

- Gjort massor med research.

- Köpt färgade linser.

- Fixat ett sätt att dölja mitt skrev då Sheik är kvinna.

- Sytt mig en tight svart dräkt i två delar som jag ska ha underst som grund.

- Börjat bygga om en ringbrynja och köpt färg till den.

På min lista med 31 punkter som ska göras klart kan jag pricka av 4.

Jag vill även tillägga att jag haft lite kontakt med en Sheik-cosplayare från USA som hjälpt mig lite med min cosplay.

http://shaunartcosplay.wordpress.com/

http://shaunart.net/

I can’t wait for my cosplay to be finished.

Lurad

2010-07-20T20:39:00.002+02:00

Tele2 har lurat mig.
Det känns så förnedrande.

I avtalet står det att jag skulle få behålla mitt gamla nummer. Men nej. Däremot fick jag två SIM-kort. Ett med fel nummer och ett som inte fungerar alls. Nu måste jag betala en månadsavgift i två år för ett (i värsta fall två) SIM-kort jag inte använder.

Så Tele2 läggs i hyllan och TeliaRefill sätts tillbaka i mobilen.
Med Telia har jag kvar mitt gamla nummer.

Ouran High School Host Club

2010-07-16T14:15:00.002+02:00

Jag gråter! Jag f*cking gråter! Tårarna bara rinner och jag kan inte sluta gråta!

Ett så vackert, känsloladdat och episkt slut har jag aldrig varit med om. Helt f*ucking underbart! Alltså, jag är så rörd att jag knappt finner ord. Underbart. Vackert. Episkt. De orden räcker inte för att beskriva Ouran. Det finns nog bara ett ord som ens kan komma i närheten av hur bra Ouran är:

Mästerverk.

Antagningsbesked

2010-07-15T01:13:00.004+02:00

Jag har kommit in på Datavetenskapliga på MDH :D

Sailor Moon

2010-07-08T20:43:00.003+02:00

I tre månader har jag fått skratta, skämmas och gråta med Sailor Moon.

Men efter 3 filmer, 5 specials och 200 avsnitt så är min resa med Sailor Moon nu över.

Jag tänkte försöka skriva lite om mina favoritkaraktärer, men det är svårt. Mitt tycke om karaktärerna har förändrat fram och tillbaks genom seriens lopp.

I Sailor Moon (Season 1) var Minako (Sailor Venus) min favorit. Hon var den sista av Inner Senshi att träda fram och hade redan i första säsongen flera års erfarenhet som superhjältinnan "Sailor V".

I Sailor Moon R (Season 2) var Chibi-usa min favorit. Hon hade en stark vilja och det låg en tät mystik runt henne. Jag ville veta mer.

I Sailor Moon S (Season 3) introducerades min absoluta favorit genom hela serien. Säsong 3 var även min favoritsäsong. Outer Senshi trädde fram, däribland Haruka (Sailor Uranus). Jag gillade alla Outer Senshi bättre än några andra karaktärer, men Haruka var unik, helt olik de andra.

I Sailor Moon SS (Season 4) kan jag inte riktigt hitta en favorit. Hela säsongen var krystad och gav ingenting till storyn.

I Sailor Stars (Season 5) var Sailor Moon för första gången min favorit. Äntligen hade hon slutat vara en sådan svag lipsill och kunde nu stå upp för sig själv.

Sailor Moon har givit mig glädje och livslust.
Frågan är bara:
Vad ska jag titta på nu?

Den Krönte Galtens Värdshus

2010-07-04T12:36:00.007+02:00

I helgen har jag hjälp Kalle att köra diverse möbler till det gamla Tirad-området utanför Gävle.

Det var första gången jag var där. Det var riktigt kul att få en liten lektion i lajvhistora av Anna Silwerulv. Vi var inne i alla husen, men intressantast av ladan med Den Krönte Galten på logen. Vilket otroligt mysigt ställe! Bäst av allt var att det fortfarande fanns spår kvar av Galten; Efterlysningar satt uppspikade, blomsterkransar hängde lite var stans, diverse smålappar låg i hörnen, krus och receptet på gröt fanns kvar i köket. Vi hittade även i påse med en bjällra i och en bofferkniv. Jag ångrar att jag inte började lajva i Tirad tidigare.

Apropå Tirad: Jag kommer inte att åka på Ödesväv i år. Anledningen är så simpel som att jag inte orkat/hunnit fixa med alla förberedelser.

Dreamhack Summer 2010

2010-06-22T21:22:00.002+02:00

Jag och min bror David åkte på DreamHack Summer 2010 i helgen.
DreamHack är världens största digitala festival, eller LAN om man så vill.
Jag vet inte hur många som var där nu, men på DreamHack Winter 2009 var det runt 14.000 pers.

Detta var första gången sedan vintern 2007 som jag var på DH.

Ärligt talat så kändes inte DHS10 lika häftigt som för tre år sedan.
Invigningen blev fail (anti-klimax och ingen lasershow). De som ansvarade för musiken lyssnade inte på deltagarnas reaktioner (eller så satt vi för långt bak för att riktigt kunna ta del av de bättre låtarna). Nästan alla tävlingar och events på scen var i kommersiellt syfte. Och jag var allmänt dålig i de flesta spel jag spelade.

Dock fanns det en del höjdpunkter.
- Trevligt folk; SteelSkins, Acke från Crew och två personer från Lumpen som var i Security.
- Tävlingar och uppvisningsraider; HoN och WoW (Paragon)
- UppCon; gjorde mig ännu mer peppad på att åka på UppCon11

Så mitt omdöme blir:
Stort och professionellt, men de börjar tappa greppet om den enskilda spelaren.

Dreamhack Summer 2010 - Paragon - ICC10 Heroic

2010-06-19T22:59:00.004+02:00

Har precis sett Paragon in action.
De körde en "uppvärmningsrunda" i ICC10 Heroic.
På storskärm fick vi se Xenophics alt.
Trots att jag inte spelar WoW längre så var det ändå en fröjd för ögat att se hur bra Paragon är.

(Dessutom var Xenophics jobbigt snygg IRL)

Edit: Senare under DreamHack såg jag även när Paragon körde ICC25HC.

Dreamhack Summer 2010 - Resan ner.

2010-06-19T14:31:00.006+02:00

Planen var att ta DreamhackTåget direkt till Elmia.
Verkligheten kom att se annorlunda ut.

Kliver upp i ottan (03:30) och tar Taxi till Enköping C.
Där tar vi Buss 803 till Bålsta. So far so good.
Men där började problemen.
Det pendeltåg vi skulle ta visade sig vara inställt, så vi fick ta det som gick en halvtimme senare, vilket resulterade i att vi MISSADE DreamhackTåget med 5 minuter(!).

Sura och lite irriterade går vi för att klaga hos SJ, men de hade inte öppet så tidigt på morognen. Så vi fick vänta. Det visade sig att vi inte var de enda som missat tåget. Träffade en trevlig tjej (som vi kallade SteelSkins) som vi sedan kom att spendera resten av resan med.

Vi fick inte tillbaks några pengar, men jag tror att vi fick en ganska kraftig rabatt på våra nya biljetter. Tåg till Nässjö C, byte till Tåg till Jönköping C. När vi kliver av tåget i Jönköping samlas vi några stycken som alla skulle till Dreamhack. Så vi delade Taxi med en kille från SVT och en av spelarna i Paragon(!). För de som inte vet det så är Paragon idag världens bästa WoW-guild (de slog ner Ensidia).

Men nu är vi äntligen här. Ska snart gå till UppCons monter och sy ihop mina byxor som gått sönder.

Lumpen dag 326

2010-06-19T14:31:00.001+02:00

MUCK!!!!

Lumpen dag 310-325

2010-06-19T14:28:00.002+02:00

REMI

Sammanfattar det såhär:
Mycket vård.
Plutonsfoto och Kompanifoto.
Inlämning av utrustning.
BatAfton och Kompaniafton.

Dröm natten till 100605

2010-06-05T12:07:00.001+02:00

Denna dröm hade jag inatt:

"Jag var på ett mycket konstigt lajv.

Jag spelade skogsalv, var i samma grupp som Gorwêleth, Höög och Silmaril.

Jag hade världens fulaste skogsalvskläder. De var inte direkt enformiga och noobiga. Var och en för sig var de snygga, men de matchade helt enkelt inte varandra.

Jag hade även världens skäggväxt, och hade glömt raklödder hemma.

Natten innan lajvet var jättestressigt, men sent efter midnatt blev jag klar (och hade lyckats raka mig).

Lajvet börjar.

Av någon anledning så ska jag som skogsalv klä ut mig till människa. Jag drar på mig människokläder och en hög hatt (men behåller alvkläderna under).

Jag ska delta på en finare fest och sitter längst ner vid ett långbord och njuter av stämningen i ett par timmar.

Sedan händer något och jag blir bortkallad.

Scenen förändras.

Det är samma lajv, men min roll har ändrats, så har även gruppen.

Nu är jag någon form av illvätte och är grupp med Hormiak och Tallahassee (från filmen "Zombieland").

Vi är jagade av orcher och befinner oss i ett skjul. Vi söker efter något användbart. Hittar inget.

Svartbloden hittar oss.

Det blir kaos.

Vi flyr. Och tydligen flyr svartbloden också. Plötsligt står vi på samma sida och flyr från en gemensam fiende.

Årstiden ändras och det blir vinter. Vi springer för våra liv över ett snötäckt fält.

Till vänster om mig har jag Hormiak, och till höger har jag Shatarg.

Vi springer så snabbt vi bara orkar, tar i för varje steg. Vi måste så långt bort vi kan från denna fiende.

Vi kommer till andra sidan fältet och slänger oss bakom en snöhög. Försöker att inte andas för tungt.

Trots att vi sprang så snabbt så dröjer det inte länge innan vår fiende hunnit ikapp oss.

Riddare Örn ställer sig på snöhögen och spanar. Vi trycker oss så hårt vi kan mot snön, för att inte bli upptäckta.

Jag vaknar."

Lumpen dag 280-309

2010-05-30T19:25:00.002+02:00

Slutövning i Skåne!

STÖ = SystemTestÖvning

Dag 1: Kör till Skillingaryd

Dag 2: Kör till Revingehed. Slappar i flera timmar. PANG! Åker till Ystad för att upprätta en DN (DeployableNode). Hinner lasta av.

Dag 3: Slutför upprättandet av DN i Ystad. En massa småplock hemma på Camp. Trevlig dag, dock regn i skurar.

Dag 4: Inget att göra på hela dagen. Byggde diverse saker på campen:
- Lökställe med tak och väggar.
- Dass (jag gjorde Ledigt/Upptaget skylten
- Kubb (jag var inte inblandad i skapandet)
21:00. PANG! Ut och upprätta RadioLänkMast. Kom hem kl 03:00.

Dag 5: Sovmorgon till Lunch. Slapp dag. Plockade lite på campen. Upprättade TN (TransmissionNode) i stabstältet. En del posttjänst. Fick våra SSG-brickor.

Dag 6: Plockade ner vår DN vid campen. Åkte till en jägarbataljon och avlöste en AN (AnslutningsNod) med vår DN. Byggde en ny lökhörna i sovtältet då vår gamla blåst sönder.

Dag 7: Åkte runt i hela östra Skåne. Körde mellan två master som byggt och två olika camper (ArtBat och IngBat). Känns som i ett spel. Kör längs Skånes landsvägar. Ibland passeras ett litet samhälle, ibland en militärcamp där ett quest plockas upp. Åker och utför questet och kommer tillbaks för ett follow-up quest. Börjar inse vad SpecSb ska syssla med.

Dag 8: Inte gjort något. Vaknade vid Lunch. Tankade Moggen. Åt Lunch. Städade i containern. Såg sedan på Sailor Moon i flera timmar, resten av dagen.

Dag 9: Chill. "Har inte gjort ett smack" (citerar Granqvist). Inventerade ett släp (igen). Spelade Pokémon och såg på Sailor Moon.

Dag 10: Hämtade två RadioLänkKärror. Åt fin middag (grillat, musik, trevliga samtal, kubb) med hela plutonen + BlåGul.

Dag 11: River campen. Åker Herkules hem.

3 dagar helgpermission.

JC10 (Slutövning)

Dag -1: Nattåg till Skåne. Kunde inte sova ett piss.

Dag 1: Genomgång och uppstart. Åkte till BlåGul i Ystad och upprättade DN (igen). Är fast där i fem timmar. Dödstrött! Åker runt i Skåne till klockan fyra på morgonen. Måste köra i skift. Den som för tillfället var minst trött fick köra.

Dag 2: Sov till Lunch. Bankade upp en mast inne på campen. Chillade resten av dagen.

Dag 3: Hjälpte min gruppchef med att förbereda Moggen för avfärd. Inventerade därefter all vår kvarvarande materiell. Efter Lunch gjorde jag ingenting.

Dag 4: Har gjort så lite idag att jag inte minns vad jag gjorde på förmiddagen. Efter Lunch gick vi i alla fall och duschade. Sedan höll jag på med lite inventering. Annars ingenting.

Dag 5: Skulle vara B-Styrka på eftermiddagen. Slutade med att vi satt i en 11-Bil i fem timmar. Efter B-Styrka fiaskot skulle vi hämta ett släp. Jag var ganska sur och arg när vi kom hem igen.

Dag 6: Åkte till Ljungbyhed (LogBat) och hämtade en kärra. Chillade resten av dagen.

Dag 7: Bröt två DN, en vid BlåGul och en vid TeleKrig. Skulle upprätta en mast vid NätNoden, men slapp göra det då MobSat-nätet kom upp igen. Åt grillat. Fick rundtur i Stridsfordon90. Satan vad coolt! IRV (IR-sikte) var det häftigaste jag sett!

Dag 8: Upprättade DN på campen, sedan Radio180 och HF-Radio (med högantenn) och tillsist satt jag som stabsassistent i en Sprinter.

Dag 9: Plockade ner en mast vid Kivik. På väg hem åkte vi förbi världens sötaste flicka som gjorde honör åt oss. Åkte sedan till Skillingaryd.

Dag 10: Åkte hem till Enköping. Övningen Avbryt.

4 dagar helgpermission.

Ärans fält och dödens ängar

2010-05-18T17:47:00.002+02:00

Ja, vad ska jag säga?
Har hört att det var ett riktigt episkt lajv, åtminstone stundvis.
Tydligen regerade Ranyalin, Truls och Zhirbak lajvet. Fast det förvånar mig inte, de är ju dem bästa.

Det som gör det här lajvet speciellt för mig är att...
Jag var inte där!

När lajvet pågick var jag på övning i skåne.
Ändå har lajvet utvecklat mig.
Eller nja... jag vet inte om det var just lajvet, tror snarare att det var Lumpen.

Hade allt detta skett för ett år sedan, då hade jag mått riktigt dåligt.
Jag hade känt mig misslyckad och utanför för att jag inte var delaktig i de händelser som skedde under lajvet.

Idag känner jag annorlunda.
Jag känner mig glad för Hannas och Rinoos skull, att de kunnat bygga upp och utföra en så cool intrig. Jag känner inget om att jag inte var där. Faktum är att jag känner mig glad över att jag inte känner något. För det betyder att jag har kunnat släppa taget och accepterat att jag inte alltid kan vara involverad, att jag får köra mitt eget race.

Denna insikt om självständighet ger mig kraft och vilja till att fortsätta.

I'll be back.

Lumpen dag 267-279

2010-05-01T22:42:00.001+02:00

CJSE - Combined Joint Staff Exercise

Kan i skrivande stund inte hitta mina anteckningar.
Detta inlägg får bli en "Placeholder" så länge.

Lumpen dag 260-266

2010-04-18T22:25:00.002+02:00

Reservvecka.

Veckan började med att PlutonsIdrottsLedarna (PIL) hade anordnat en tävling inom plutonen.
Första halvan av tävlingen var en tunering i Innebandy, Fotboll och Spökboll.
Det gick sådär för vårt lag.
Andra halvan var PEK-skjutning med AK5c. Där gick det betydligt bättre. På PEKen lyckades vi skrapa ihop tillräckligt med poäng för att inte hamna sist.

Dagen efter hade vi först skolskjutning med P-Skott. Vilket betydde att vi större delen av dagen sprang runt på ett fält och släckte de bränder som p-skotten startat.

Nästa dag hade vi mintjänst. Vi fick en basic utbildning på de svenska minorna.

Resten av veckan har vi fältlastat inför Combined Joint Staff Exercise (CJSE).

Lajv FTW!

2010-04-18T15:15:00.005+02:00

Det här inlägget skulle lika gärna kunna vara en statusuppdatering på Facebook.

Men jag skriver det här ändå.

Jag sitter och tittar på lajvbilder och lyssnar på glad inspirerade musik.
Det väcker minnen och triggar livsglädje.
Samtidigt blir jag lite ledsen för att jag inte kan åka på vårlajvet.

Lajv FTW!

Lumpen dag 248-259

2010-04-11T20:17:00.001+02:00

Påsklov!

Lumpen dag 235-247

2010-04-11T20:13:00.002+02:00

FUSA-vecka

Inte den bästa veckan för mig då jag var sjuk större delen av den.
Men då jag inte var sjuk var jag med.

Jag var med vid skarp strid från fordon med fyra grupper samtidigt.
Det var kul. Riktigt kul.
Dessutom fick vi bra kritik och fint beröm.

Biokväll med bror min.

2010-04-10T00:59:00.003+02:00

Ikväll bjöd jag min bror på bio.
Vi började med Kick-Ass.

Kick-Ass
Rolig och våldsam.
Mer behöver jag väl inte säga?
Jo... även om det är Kick-Ass som är huvudrollen så kändes det som att filmen egentligen kretsade kring Hit-Girl. Det gör absolut inget, för det var hon som bar hela filmen.
Helt klart sevärd. Men följ mitt råd: se inte för många trailers.

Sedan hade vi 10min på oss att utföra behov och byta sal.
Det var dags för Avatar3D.

Mitt i salen och med guldsäten.

Kan det bli bättre?

Avatar3D
Helt jävla underbar!
Detta är andra gången jag ser Avatar3D, och jag blev lika rörd denna gång.
Jag saknar fortfarande ord!
Helt klart världens bästa film, någonsin.
Har du fortfarande inte sett den, se den. Du kommer inte att bli besviken.
Har du sett den, se den igen (i 3D).
Bättre film kommer vi inte få se på länge.

Efter bion går jag och min bror i duggregnet ner till centralen.
Jag njuter och känner mig så glad efter Avatar. Kick-Ass har redan glömts bort.
Vi försöker sätta ord på hur bra Avatar är, men det går inte.

Efter bussresan går jag hem i nattmörkret.
Det har slutat att regna, det är några enstaka plusgrader.
Det är ett perfekt nattväder.
Svalt och svalkande.
Jag njuter.

Tappar kontrollen

2010-03-28T20:50:00.000+02:00

Jag fick ett sådant där ögonblick igen.

Ja, det har hänt förut.

Förra gången förlorade jag kontrollen över min kropp.

Jag såg allt. Jag hörde allt. Jag kände allt. Jag hörde alla tankar.

Men jag kunde inte påverka.

Jag gick tyst runt i lägenheten. Lätt, stilla och rakryggad.

Med tom blick lät jag mig glida runt.

Det var ovanligt tyst i hjärnan.

Vid ett tillfälle tog min hand upp en kökskniv som låg på köksbänken.

Jag tittade på den. Jag undrade vad min kropp ville göra med den.

Tanken skrämde mig.

Jag blev lättad när jag såg att handen prygligt satte kniven i knivstället där den hörde hemma.

Nu hände det som sagt igen.

Känslan av att inte ha kontroll över min kropp.

Fast denna gång varade det endast en kort stund.

Jag befinner mig utomhus.

Plötsligt skärps mina sinnen. Jag ser klarare, hör minsta lilla prassel och känner omgivningens alla dofter.

Hjärnan töms på tankar och jag förlorar kontrollen.

Jag ser på mina händer som om de inte vore mina.

Jag ser på mina kläder som om jag aldrig burit dom förr.

Jag ser på min omgivning som om jag var där för första gången.

Jag tar ett steg och känner varje liten rörelse, varje muskel som arbetar, varje led som rör sig, hur marken sjunker ihop under min fot, hur vinden smeker mitt ben, hur allt sammans får hela mig att röra mig frammåt.

Det är som att någon återupptäcker världen, genom mig.

Lumpen dag 226-234

2010-03-21T19:40:00.001+01:00

Kompaniövning (KÖ1)

Dag 1:

Skarpskjutning, strid.

En grupp går på en väg och blir överfallna, de måste skjuta sig ut.

En annan grupp kommer springandes genom skogen för att understöjda sina kamrater med AK5c, KSP58 och P-skott ("AT4")

(100 dagar till muck)

Dag 2:

Lastar det sista, åker ut.

Sätts med en gång med att dra kabel.

Kabel på mark med högantenner för vägövergång.

Cheferna och två systemtekniker drog kabel hela natten, de kom tillbaks lagom till frukost.

Dag 3:

Mellandag.

Fixade lite med gårdagens kabel och förberedde inför morgondagen.

De som drog kabel under natten sov hela dagen.

Dag 4:

Mot Skogstibble.

Körde i diket.

Vi mötte en lastbil i en kruva på en smal väg.

Lastbilen höll hög fart och låg mitt i vägen.

Jag hade bara två val: Krocka eller köra i diket.

Väl framme upprättade vi en RadioLänk-mast och fick sedan vänta i 3 timmar på att kärnnoden skulle bli klar.

Hem till Camp och duscha.

Dag 5:

Åkte ut för att kolla masten vi byggde dag 4.

De nya systemteknikerna kom (för första gången är vår grupp fulltalig).

Byggde sedan en till mast på Viktoria (Uppsala Brandförsvar).

Dag 6:

Fixade lite problem vid Viktoria (för dålig finriktning).

Halvtidsutvärdering. Återhämtning.

Badade i simhall, bastade och duchade.

Dag 7:

Rev masten vid Skogstibble på 1h 15min.

Det visade sig att vi lyckats böja en av stagpålarna.

Ledig resten av dagen.

Lite småplock inför morgondagen.

Dag 8:

Åkte ut till Viktoria och upprättade en RadioAnslutningsPunkt (RAP).

Vaktade RAPen resten av kvällen. Jag gick post i 5h i sträck.

Dag 9:

Rev allt vid Viktoria på 1h 7min.

Rev andra dagens kabel på ca 2h.

Lastar och packar det sista.

Åker hem och påbörjar vård.

Dusch.

Dag 10:

Vård. Fredagsrutin. Hem.

För mitt eget välmående.

2010-03-21T14:43:00.000+01:00

Kära vänner. Lajvare som icke-lajvare.

Jag har fattat mitt beslut.

Jag får inte mitt liv att gå ihop just nu.

Därför kommer jag att, för mitt eget välmåendes skull, ta en paus från lajv.

Det enda lajv jag kommer att ge en chans är Ödesväv 2010.

Men inte heller det är en garanti till att jag kommer.

Men frukta inte.

När jag fått ordning på mitt liv igen (förhoppningsvis till i höst) så kommer jag tillbaks.

//Anders Pantzar

Trassligt garnnystan

2010-03-20T14:25:00.001+01:00

Efter en längre övning i Lumpen känns det skönt att få åka hem.

Jag kan ta det lugnt och slappna av.

FEL!

Lumpen må vara jobbig ibland, men jag har alltid något att göra.

Allt är relativt enkelt och straigt-forward.

Jag behöver inte tänka så mycket, bara göra min uppgift och njuta av vilan efteråt.

Men här hemma. När jag äntligen har tid till att göra det jag längtat efter under veckorna, då kan jag inte slappna av.

Jag känner trisstress. Så mycket att göra, så mycket att ta igen, så mycket att tänka på.

Det blir för mycket!!

Allt är bara kaos och oorganiserat.

I Lumpen har jag grepp om tillvaron.

Det är som ett starkt rep jag kan hålla i och följa.

Här hemma har jag inget rep.

Allt jag har är ett trassligt garnnystan som jag inte ens kan hitta ändarna på!

MTV-10

2010-03-18T19:22:00.002+01:00

Det har just kommit till min kännedom att det finns en risk att mitt sällskap till Medeltidsveckan 2010 kanske inte kan åka.

Därför efterlyser jag någon att åka dit, och bo, med utifall mitt sällskap inte kan åka.

Jobbiga beslut

2010-03-18T17:52:00.002+01:00

Just nu sitter jag och försöker fatta en massa jobbiga beslut.

Det handlar om mitt lajvår 2010.

Ska jag åka på ett lajv bara för att jag vet att det kommer att vara trevligt folk där, men när lajvet i sig inte verkar så lockande?

Ska jag åka med en grupp där jag spelar en roll jag egentligen inte är så pepp på att spela, men där jag är säker på att min lajvupplevelse kommer att bli stor?

Eller ska jag bryta mot ett löfte och åka med en annan grupp, med en intressantare roll, men med risk för lite sämre lajvupplevelse?

Ska jag åka som en roll vars intresse jag tappat?

Eller ska jag kasta bort 3 års planering, svika intresserade gruppmedlemmar och istället spela udda, roliga, minnesvärda strö-roller som jag annars inte kan hitta lajv att åka på som?

Ska jag åka med Gränsvakten eller Den Skrattande Kråkan på "Kastaria"?

Kommer Stadsvakten att komma på "Ödesväv"? Vad ska jag ha för yrke om de inte kommer?

Ska jag åka på "Airorias Drömmar"?
Ska jag åka på "Granland"?

Ska jag åka på "Krigshjärta"?
Ska jag åka på "Skymningsland"?

Ska jag åka med min planerade skogsalvgrupp på "Eleria"?

Eller ska jag anväda Eleria till att spela strö-roller?

Ska jag ansöka om medlemskap i Mellonath Galadhion?

Hur ska boendet till Medeltidsveckan lösas?

Alla dessa obesvarade frågor!

Lumpen dag 218-225

2010-03-08T21:54:00.002+01:00

Reservvecka.

Har fått kompletterande utbildning i MOBSAT.
Upprättade Satterm01, Satantenn 15 och IPT.
Det mest nervösa var att ringa Frankrike.

På onsdagen badade vi Isvak.
SATAN vad kallt det var!

Idag måndag så har jag varit på testdag 2 inför OP.
Blev intervjuad av Officerare och en Psykolog.
Hoppas att jag gjorde tillräckligt bra intryck.

Prolog 2010

2010-03-07T19:39:00.001+01:00

Då var Prolog till ända för i år.
Jag har haft riktigt trevligt och njutigt av varje sekund.
Jag har lärt mig massa, fått en hel del inspiration, och blivit ögonblicks-kär(!).
Men kanske framförallt så har jag träffat helt underbart folk, både nya som gamla bekanta.

Detta är vad jag gjort under Prolog 2010.

WS Tova i vått och torrt:
Den bra workshop att starta Prolog med.
Jag tänkte från början göra en väska, men när jag blev klar med den så kom jag på att jag kunde använda den som hatt. Så väskan gjordes om till en söt bumbibjörnsmössa.

FÖ Streampunk?:
Blev tyvärr inställt av oförklarliga anledningar.
Synd, för det lät lovande

FÖ Historien om lajv i Svergie:
En ganska subjektiv föreläsning om lajvets utveckling i Sverige.
Tur att det satt några gamla rävar i publiken som kunde fylla i.

WS Nålbindning
Något som jag har velat lära mig, men inte orkat.
Nu kan jag, om än bara ytligt.

FÖ Extremt, Ascoolt, Utmanande: Nordiska Lajv
En mycket intressant och inspirerande föreläsning och coola lajv.
Min syn att se på lajv har förändrats och mitt lajvande kommer aldrig bli komplett förens jag har åkt på ett Extremt, Ascoolt och Utmanande lajv.

ÖV Auktion
Ropade hem en såg, en gjutjärnsgryta och världens fulaste hatt (som jag sedan gav till Jollan).

WS Lajvdans – från vikingahall till empirbal
Det var otroligt roligt att dansa!
Det dansades i flera timmar och jag hade riktigt kul.
Favoriten var helt klart ”Hål i väggen”, en dans som tydligen dansas i en Jane Austen-film. Om det dansades så idag så skulle jag gå ut varje kväll.

WS Alginat – gjut med gips i alginatform
Jag gjorde inte så mycket på denna workshop, jag var alldeles för trött efter dansen.

FI Role Models [imdb]
En rolig hollywoodfilm om lajvare. Helt klart sevärd.

FI Monster Camp [imdb]
En amerikansk dokumentärfilm om lajv från 2007.
Jag mådde dåligt av att se hur pass efter USA är i realismen i lajv.

FÖ Må bra på utelajv
Min sista punkt på Prolog var denna föreläsning där vi fick lära oss mycket matnyttigt för att stärka vårt LCI (LARP Confort Index).

Lumpen dag 204-217

2010-02-28T22:22:00.002+01:00

Förts lärde vi oss att "banka mast" i en halv vecka.
Sedan bar det av ut på Plutonsövning.

PÖ1, Dag 1:
Vi i SpecSb åkte ut lite senare än övriga plutonen då vi hade mycket mer att lasta.
Vi grupperade ute vid Björks, som kom att agera som stabsplats under övningen.
Under dag 1 byggde vi upp en första 25m teleskop-mast på Björks "bakgård".

PÖ1, Dag 2:
Vi begav oss ut till ett ställe som kallades "Tokiga Gumman".
Där ägnade vi hela dagen åt att banka upp en till mast.
Anledningen till att det tog hela dagen berodde huvudsakligen på tre stagpålar som verkligen inte ville gå ner. Det tog 45min envist och brutalt bankande med släggan bara för att en stagpåle.
Av detta bankande så lyckades jag förstöra mina handleder, så jag kunde inte använda dom på en vecka efteråt.

PÖ1, Dag 3:
Nu skulle vi få göra något som vi sett fram emot... NOT!
Linjebyggnad. Dock blev det den snabbaste och roligaste dragningen hittills.
Sedan fick vi det lite lugnare. Jag och en till åkte in till TS-hallen i LedS och upprättade en stabsplats med telefoner där.
Denna dag hade det börjat snöa en massa. Närmare 3dm snö kom. Denna snö lyckades krossa vårt tält, så vi fick ta reservdelar från ett annat och bygga upp tältet igen innan någon kunde sova.

PÖ1, Dag 4:
Agerade B-Styrka. Sköt på 6e AN, men fick först pulsa genom knä- till midjedjup snö för att komma till bra eldställningar.
Sedan var det dags att börja riva. Vi hann med hela "Tokiga Gumman".
Under natten blev i pinsamt ägda av Fänriken. Knappt så att jag vill skriva om det.
Natten dag 4 var även den näst kallaste natten i Enköping, någonsin! -33*C

PÖ1, Dag 5-7:
Det sista bröts, vårdas och utvärderas.

Det var under plutonsövningen som Fänriken myntade förkortningen:
Special
Sambands
Grupp

Efter plutonsövningen var vi på Armémuseumet och deltog i ett SäkSpel. Faktiskt mycket roligare än jag trodde. Efteråt åt vi middag ute tillsammans hela plutonen (+ befäl).

Lumpen dag 198-203

2010-02-14T23:18:00.002+01:00

TS-9000

Denna vecka har vi fått utbildning på TeleSystem 9000.
Till en början såg det komplext och svårt ut. Men allt eftersom veckan gick så lärde vi oss mer och mer om grejerna. Nu tycker jag t.o.m. att det är roligt att konfigurera och koppla. Ser fram emot övningsserien då vi bl.a. kommer att få använda TS-9000.

Lumpen dag 187-197

2010-02-08T18:01:00.002+01:00

Materielltjänstvecka.

Hela veckan spenderades uppe i förrådet i Stenvreten där vi inventerade all vår utrustning och lastade flertalet radiolänkkärror. När jag säger hela veckan så menar jag hela veckan, inklusive helgen. Detta var vår första helgtjänst på länge.

Under inventeringen så har jag halvt om halvt haft ansvaret för listorna. Det passade mig utmärkt. Jag tycker om att strukturera och föra listor över saker. Det var till och med så att jag fick en "kick" av att springa runt där bland utrustningen och pricka av i listan och jaga M-, F- och IND-nummer.

Måndagen Dag 197 var jag på "Testdag 1" inför Officersprogrammet.

Dagen började med att vi satt i Filmsalen där dagen presenterades och det hölls en tyst minut för gårdagens döda i Afghanistan.

Vår första punkt var ett samtal med en studievägledare. Det var inte så värkvärdigt. Pratade lite om mig själv och varför jag skulle passa som officer.

Sedan kom det jag var mest nervös för: FYS-testerna.

Det första var ett BEEP-test. Jag hade aldrig sprungit ett BEEP-test förut, så jag la upp min taktik så att jag om jag springer lika fort som personen bredvid mig så borde jag klara mig.

Och den taktiken fungerade, åtminstone fram till nivå 6 då jag insåg att jag haft en dold förkylning som nu kröp upp till ytan. Men jag kände att jag inte kunde avbryta nu, så jag köttade på. De sista tre varven gick verkligen på ren vilja.

Men jag klarade det! 8:8 passerades och jag föll ihop på marken med full förkylning och början på feber. Jag kommer vara helt förstörd imorgon. Men det får det vara värt, för jag klarade det som jag visste att jag skulle ha svårast för. Styrketesterna som kom sen lekte jag igenom, jag behövde inte ens försöka anstränga mig. Jag skrapade ihop 263p (kravet var 125p).

Därefter var det lunch och sedan bar det av bort till LedS där vi skulle skriva det Militära Högskoleprovet och svara på en del självuppskattningsfrågor.

Det Militära Högskoleprovet var utmanande. Vissa delar var frustrerande svåra, så som sifferserier (har aldrig varit bra med siffror) och ordassociation (har inget gigantiskt ordförråd).

Men resten av delproven var lättare och stundvis till och med roliga. Favoriterna var "Prickar", "Regler" och den som instruktören sa skulle vara svårast.

Sedan var dagen slut. Jag är nöjd, men förkyld.

Konstig

2010-01-31T19:16:00.002+01:00

Jag känner mig konstig.

Visst, jag är säkert lite konstig i utomstående ögon, men nu menar jag att jag mår konstigt.

Till exempel så hade jag min roligaste tid på länge i helgen, men jag känner mig inte det minsta glad. Jag drömmer konstiga drömmar. Jag bryr mig mindre. Jag har ångest inför morgondagen. Jag känner mig inte närvarande. Och jag är konstant hungrig.

Kastariamöte

2010-01-31T19:11:00.002+01:00

I helgen var jag på ett möte med Gränsvakten som jag ska åka med på Kastaria.

Det var en mycket givande och otroligt rolig helg.

Föreningslokalen vi var i var full med underbart folk, ser verkligen fram emot att få lajva med dem.

Om jag får peka ut en enskild stund på helgen så var det då vi på kvällen satt och sjöng "Marschvisa" och improviserade nya verser. Oj vad kul det var!

Jag har nu fått tillbaka min lajvvilja.

Lumpen dag 183-186

2010-01-31T19:07:00.002+01:00

Sista veckan med fordonsutbildning.

Hade diverse olika prov, klarade alla galant.

Säkerhetskontroll. Backning. Körning.

Har nu militärt på Tung Personterrängbil med Tungt Släp.

Lumpen dag 173-182

2010-01-24T18:01:00.002+01:00

Och fordonsutbildningen fortsätter.
Börjar bli ganska enformigt nu.
Men jag ska inte klaga, det är bättre än att ligga i fält.

Trots veckans enformiga schema så har det ändå skett en del intressanta saker.

Bland annat så har våra fordon krånglat. Till exempel så dog våran Unimog när vi var ute och körde.

Och när jag säger dog, så menar jag inte bara motorn, utan allt! Allt dog. Motor, lampor, styrservo, elektronik. Allt.

Detta skedde inte bara en gång, utan två. Och inte bara för oss, utan även för den andra Unimogen.

Apropå den andra Unimogen. Den har verkligen haft problem på de hala vägarna. Deras fyrhjulsdrift är trasig, så de har vid flera tillfällen fastnat. En gång när vi körde inne i stan. Det var minst sagt spännande.

Förutom ovanliga problem under fordonsutbildningen har vi gjort två andra saker också.

Det första var Repellering (som går att läsa om här).

Det andra var en lite ovanligare skjutning.

Vi sköt med AK47 ("Kalasjnikov").
Det kändes lite speciellt.

Fast jag måste säga att det är ett budgetvapen.

Lumpen dag 176 - Repellering

2010-01-19T17:26:00.004+01:00

På schemat stod det "Ledarskapsutbildning". Jag var i andra täten. När första täten kom tillbaka sa de att de hade badat isvak. Fast de hade inte blött hår. Jag tänkte att det säkert fanns en logisk förklaring.

Och det gjorde det. Det var varken ledarskapsutbildning eller isvaksbadande. Det var Repellering. De vet det där när man "går" nerför byggnader. Vi skulle göra det från toppen av en 47m hög silo. Redan där nere började jag få svindel av att se den höga byggnaden.

Det blev snabbt värre när vi påbörjade den långa och mödosamma klättringen uppför en spiraltrappa. Trappan var byggd av någon slags galler, så man kunde se både uppåt och neråt. Till en början gick det bra och jag skämtade om hut lång trappan var, men snart började skräcken komma.

Jag brukar ha mardrömmar om att jag går uppför en trappa, en lång trappa. I början går det lätt och trappstegen är låga och stora. Men allteftersom jag går blir trappstegen högre och högre, smalare och smalare. Jag får börja gå på alla fyra för att ta mig upp, krypa. Det är ungifär här som trappan börjar att luta bakåt, över mig. Då faller jag.

Samma känsla fick jag av denna trappa. En oändlig trappa som det blir svårare och svårare att ta sig uppför. Jag kände att jag höll på att falla baklänges och ville flera gånger gå ner på alla fyra och krypa upp.

Väl uppe försökte jag förbise det faktum att jag befann mig 47m ovanför mark. Maskinrummet jag var i saknade fönster, så att intala mig om att jag var på marknivå var relativt lätt. Det fanns siffror skrivna i dammet på väggen, de andra som var där sa att det var hur många som dött. Jag visste att de bara skämtade, men när jag stog där i maskinrummet var jag ett riktigt nervvrak. Jag reagerade på minsta lilla ljud och jag misstog en rullande hjälm för ett djur.

Folk började försvinna ner och jag närmade mig mer och mer luckan ut till den lilla avsats vi skulle vira oss ner för. Uppenbarligen klarade sig alla då övningen fortsatte, men jag blev ändå lika rädd och var tvungen att håll i mig i något stablit för varje person som virade ner sig.

Efter ett tag kom det oundvikliga: min tur. Jag klev ut utanför maskinrummet och greppade omedelbart räcket som fanns där. Sedan sa jag till den instruerande kaptenen att jag var fruktansvärt höjdrädd. Jag kan tänka mig att han sa något i stil med att det nog skulle gå bra. Men jag kommer inte ihåg ett enda ord han sa, jag var helt vettskrämd. Kan spände fast mig i linan och instruerade mig hur jag skulle sitta och hålla.

Sedan skulle jag börja hasa mig ut. Jag ansträngde mig hårt för att finna mod för varje harning närmare kanten. När jag var tillräckligt nära hänge jag ut högerbenet utanför kanten. Fram tills dess hade jag lyckats behålla ett någolunda yttre lugn, men när jag inte kunde känna något fast under min fot kom verkligheten tillbaka. Jag befann mig 47m upp i luften, sittandes på en silo med ena benet fritt hängades i luften och jag hade för avsikt att hoppa ner. Om jag lämnade denna trygga, solida, avsats skulle jag falla och möta min död. Det var vad jag kände och jag blev riktigt jätterädd. Jag började gråta. Jag försökte ta mig tillbaka, men instruktören lät mig inte utan uppmuntrade mig att hänga ut vänster ben också. Jag samlade mod och gjorde även detta.

Det varade bara i en sekund, men under den sekunden kände jag hur jag tappade grepp om allt vad logik heter. Jag förlorade även balanssinnet i en kort stund och jag var säker på att jag skulle falla. Jag drog snabbt tillbaka fötterna. Nu storgrät jag, skakade och hade börjat att hyperventilera.

Instruktören uppmanade mig att försöka en gång till. Jag samlade det sista mod jag hade och lyckades ta mig ut med båda benen igen. Sedan gick det inte mer. Jag ville tillbaka in. Jag kände hur instruktören försökte få mig att ta repet ner, men jag storvägare. Jag kämpade mig fram till räcket och höll i det så hårt jag kunde tills instruktören tillät mig att få gå in i maskinrummet igen. Jag gick snabbt in och grät i famnen på personen som var efter mig. Sedan satte jag mig ner och ryggen mot avstatsen.

Jag hade panik och dödsångest. Jag grät och jag hyperventilerade så snabbt att jag skakade i hela kroppen och var nära att svimma.

När sista personen tagit sig ner kom instruktören till mig och vi skulle ta hissen ner. Dock visade det sig att den var trasig, så jag fick gå de där jävla trapporna igen. Jag stirrade rakt fram hela vägen ner och instruktören höll ett stadigt grepp om min jacka.

När jag kom ner och ut hyperventilerade jag fortfarande. Två personer kom och höll om mig, jag fick gråta hos dem. Hyperventilerade fortfarande och var nu nära att svimma, kunde inte se längre. Lyckades ta mig till en vägg och satt mig där. Fick hjälp att ta av mig hjälmen.

En annan kapten föreslog att vi skulle ta en liten biltur, jag tackade ja genom att försöka resa mig upp. Fick hjälp. Gick sedan och satte mig i bilen. Under bilturen lyckades jag lugna ner mig tillräckligt för att sluta hyperventilera och gråta. Kaptenen ville bjuda mig på kaffe, men eftersom jag inte dricker det fick det bli Fanta. Kapten försökte sedan få mig på andra tankar, hans försök var tydligt, men jag förstog vikten och spelade mig.

Jag har tydligen inte höjdskräck.
Jag har höjdfobi.

Lumpen dag 169-175

2010-01-17T17:30:00.003+01:00

Lumpenlivet har kommit igång igen efter ett långt och skönt jullov.
Denna första vecka har vi fortsatt på fordonsutbildningen. Nu övningskör vi med släp.
Till en början var det skitsvårt och jag svor flertalet gånger över hur lite man såg och hur bakvänt man måste tänka.
Men mot slutet av veckan började jag få kläm på det och klarade alla övningarna galant.

Avatar 3D

2010-01-16T19:05:00.004+01:00

Jag vet att jag antagligen är lite sen med att se den. Men nu har jag i alla fall sett Avatar 3D.

Jag saknar ord!
Perfekt. Underbar. Vacker. Fantastisk. Episk. Storslagen.
Inget av de orden räcker till för att beskriva denna film, den är mer än så.
Ett STORT måste för alla!

Se den!

Lumpen dag 141-168

2010-01-10T18:28:00.001+01:00

Jullov!

Något att göra.

2010-01-06T19:04:00.003+01:00

Jag vill hitta på något att göra.

Något som jag kan snöa in mig på.
Något som jag kan bli riktigt nördig inom.
Något som jag kan hålla på med lite när som helst.
Något som jag kan hålla på med när jag får tråkigt hemma.
Något som jag får en kick av.
Något som jag tycker är roligt.
Något som jag inte tröttnar på.

Om jag ändå vore lite dummare.
Tydligen så ska 119 i IQ vara det bästa.
Då är man tillräckligt smart för att komma på bra idéer.
Men man är samtidigt tillräckligt dum för att inte tröttna på dom.

Som det är just nu så kommer jag på massor av idéer.
Men det dröjer inte länge (inte mer än ett par sekunder) innan jag har tänkt igenom allt om idén och hur awsome den är.
Sedan tröttnar jag på den. Ofta innan jag ens försökt sätta idén till verklighet.
I det fallet är det en förbannelse med högt IQ.

Nu försöker jag alltså hitta något som jag inte tröttnar på.
Så att jag slipper vara rastlös och uttråkad på dagarna.

Hemlighetsmakeri

2010-01-05T23:29:00.002+01:00

Det är något som jag stör mig något så fruktansvärt på.
Det är som dålig kommunikation, fast avsiktligt.
Får jag reda på att någon har hemligheter mot mig så kan jag bli så frustrerad att jag måste kämpa för att inte bli rabid och gå bersärk.

Det kan vara allt från utfrysning till grejen på FaceBook (att kvinnorna skriver färgen på sin BH). Oavsätt vad det är så mår jag otroligt dåligt när man avsiktligt inte berättar något. Särskilt om det är jag själv som blir drabbad.

Enda gången jag kan godta hemligheter är när man förbereder inför något som kommer att bli en positiv överraskning, och inte ens då är det alltid lämpligt.

En person som håller på med hemlighetsmakeri får jag svårt att lita på. Det gäller såväl personen som skapar hemligheten, som personer som håller den vid liv.

Pluka!

2010-01-05T19:18:00.002+01:00

Hela dagen idag har jag åkt pulka.

Jag kom till Rönnbybacken kl 11:40. Då hade Max redan varit där i 20 min.
Jag har en viss rädsla för pulkabackar. Har inte åkt pulka på 9 år och då skadade jag mig.
Så jag tog det ganska försiktigt i början. Dock släppte min rädsla ganska fort.

Jag och Max åkte ett tag, sedan gick vi och åt Lunch på en pizzeria. När vi kom tillbaks hade flera andra glada personer kommit till backen.

Vi åkte en hej-dundrans massa! Vi körde race, vi åkte tåg, vi åkte armkrok och däremellan drack vi varm chocklad. Det var jättekul!

Trots att det var -20'C så frös jag ingenting till en början. Mina handskar frös till is (bokstavligen, de var oböjbara), men jag frös ändå inte om fingrarna. Jag frös inget förens jag var dum nog och av mig handskarna, då frös jag!

Efteråt gick vi hem till en (för mig random) person och värmde oss. Jag och Max begav oss en stund senare.

Nu har jag ont i hela kroppen och fasar för hur morgondagen kommer att kännas.

Jag vill avsluta detta inlägg med mitt favoritåk:
Vi åker tåg (alltså i ett långt led), tåget bryts av och jag och Johannes åker iväg i en lite knasig riktning. Vi kommer åkandes precis bredvid varandra, vi håller fortfarande i varandra. Vi kör rakt igenom en barnfamilj! Johannes lyckas köra på en liten flicka som då faller rakt på mig. Halvt automatiskt så fångar jag flickan och håller kvar henne så att hon inte ska slå sig. Flickan följer sedan med mig ner resten av backen.
Det hela var så kaosartat och gick så fort att jag knappt märkte att jag hade ett barn i famnen.

Nyår 09/10

2010-01-01T23:26:00.003+01:00

Nyåret firades hemma hos Hanna, tillsammans med henne och 7 andra roliga filurer.

Det var rymd-tema på festen och jag var utklädd till Darth Vader.
Jag hade svarta kläder, handskar, mask, ljus-sabel och en alldeles för liten cape. Dessutom hade jag en andningssak som gjorde att det lät som Darth Vaders andning. Plus att jag spelade Imperial March på mobilen vart jag än gick som honom.

Bästa kostymen hade dock Tessi. Hon var Fifun! Du vet en sån där lamp-hatt från "Vintergatan"
Joss var också riktigt bra utklädd. Hon var en vulcan från Star Trek.

Annars gjordes det egentligen inte så mycket.
Man skulle kunna säga att vi satt och pratade om allt och ingenting... i 12 timmar.

Sedan, kl5 på morgonen somnade vi. Vi sov 5 pers i två sängar som stod brevid varandra. Precis som alltid när vi sover över hos Hanna. Dock var vi rekordfå i sängen; man kunde till och med vända sig om. Så jag sov ovanligt bra, för att vara i den sängen.

Dagen efter så vaknade vi runt 11. Efter att folk åkte hemmåt så blev jag sist kvar. Jag och Hanna satt därför och pratade i ett par timmar till. Sedan bjöds det på middag. Efter maten ville Hanna inte köra iväg mig, så jag fick själv köra iväg mig själv i pappas bil.

Ohh, jag glömde nästan:
Minna nyårslöften:
- Vara mer spontan
- Ta fler tillfällen
- Tänka mindre

Hej då 00-talet

2009-12-31T14:00:00.002+01:00

Såhär vid slutet av ett decennium tänkte jag försöka summera mina 10 senaste år.

2000
Flyttar till Enköping första gången.
Mamma och Pappa skiljer sig.
Jag börjar spela rollspel.

2001-2003
Kommer inte ihåg mycket detaljer från denna tid.
Flyttar till Västerås.
Bor hos mamma och hennes nya (smått narcissistiska) man.
Spelar massor av rollspel. Jag är spelledare.
Umgås inte mycket med folk utanför rollspelsgruppen.

2004-2005
Kommer i kontakt med lajv
Mamma skiljer sig igen.
Jag hotar personer (som varit jobbiga mot mig) till livet.
Håller fortfarande i rollspelsgrupper.
Börjar umgås lite mer med folk utanför rollspelsgrupperna.

2006
Året då allt vände
Börjar gymnasiet.
Flyttar till Pappa i Enköping.
Gick först på en stor skola känd för ”mångkultur” (aka barn till invandrare).
Efter en månad där jag regerade lektionerna (allt vad barnsligt lätt), vinner i mattematiska diskussioner mot matteläraren, käftar emot mot dryga mobbare och gråter hos SYOn så bytte jag skola till en som passade mitt arbetssätt mycket bättre.
Rollspelsgrupperna har lösts upp, men jag hade lajv

2007
Nästan alla vänner jag fått i 1:a ring byter skola.
Jag blir återigen ensam.
Spenderar nästan varje dag i Enhörningslokalen.
Lajvandet fortsätter

2008
Nästa vändning uppåt.
Jag börjar spela teater.
Jag börjar även bli någorlunda erfaren inom lajv och börjar högkravslajva.

2009
Gymnasiestudierna är över.
Blir medlem i Mensa.
Rycker in i Lumpen.

25 saker du kanske inte visste om mig

2009-12-26T12:22:00.003+01:00

- Jag tycker inte om "vänskapliga" dunkar i ryggen
- Jag står inte ut när någon tuggar med öppen mun
- Man har inte grädde på pannkakor
- Jag har svårt att förstå mig på repetativ humor
- Jag kan inte avsluta projekt som jag själv startat
- Jag vill bli känd inom mina fritidsintressen
- Det mest attraktiva hos en tjej är hennes hår
- Jag är fatalist
- Jag är misantrop
- Jag tycker verkligen inte om att improvisera
- Jag är medlem i Mensa, men ser mig inte som särskillt smart
- Jag tål verkligen inte bristande kommunikation
- Jag kan "läsa" folk
- Jag är lite rädd för att andra ska försöka "läsa" mig. Därför har jag byggt ett skydd mot det.
- Ett skydd som gör att jag kan framstå som blyg och tystlåten
- Sex och kärlek är inte samma sak
- Jag har ett bekräftelsebehov
- Jag lyfter på ena benet när jag ska skölja ut munnen efter tandborstning
- Jag ogillar självklara frågor, så som "Har du hicka?"
- Jag har svårt att utföra biologiska behov när andra ser och/eller hör
- "Tjossan" och "mysigt" är två ord jag använder ganska mycket
- När jag blir frustrerad börjar jag att morra
- Det är inte ovanligt att jag är naken när jag syr
- Jag är höjdrädd
- Det finns inget som heter "Tomtegröt"

Förväntningar och idioti

2009-12-21T10:12:00.000+01:00

Jag har inte mått så jättebra.
Det är ingen sjukdom som jagar mig (även om jag har en förbannad hosta som jag inte blir av med).
Det känns som att jag ska lösas upp inifrån. Som om hela min existens hänger på en liten tråd som snart brister.
Det känns som att det hela tiden förväntas mer av mig än vad jag kan leverera.
Men det är nog bara att jag tänker för mycket, tänker på vem jag är, vad jag gör, vad jag säger, vad jag vill och framförallt -varför-.

En annan sak som sänkt mitt humör är världens allmäna idioti.
Någon som jag fruktansvärt ofta stör mig på är att folk -ofta- är så trångsynta. Alltså att folk i allmänhet är så övertygade om att deras åskit är den sanna.
Och då menar jag inte bara pedofiler, nazister och homofober. Utan lika mycket de som baserar sina åsikter på vad som är "politiskt korrekt" och inte själva tänker till.
Och så har vi dom som HAR tänkt till, som har en personlig åsikt. Men som inte kan acceptera och respektera att jag kanske har en annan, utan måste nödvändigtvis försöka pracka på mig deras åsikt.
Och tillsist de som inte har någon åsikt alls och bara håller med om det man säger för att de tror att det är det man vill höra.
Och efter de 4 kategorierna finns det inte mycket vettigt folk kvar.

Slutligen vill jag tacka Hanna för att hon så omtänksamt ringde för att kolla hur det är med mig, och Camilla för det stöttande samtalet (varifrån större delen av detta inlägget är taget).
Nu lyssnar jag på julmusik och försöker att inte tänka så mycket.

Förfest med Teater Oliver

2009-12-18T23:39:00.002+01:00

Idag var det förfest inför Teater Olivers 10-års Ju(L)bileum.

Det spelades 4 små uppsättningar. Alla var underbara, jag gillar Bohms sätt att regissera.
Rinoo visade att allt hon gör blir underbart bra, Hanna var otroligt söt, "Tvillingarna" drog upp en ramdom kille från publiken (älskar sådant), "Han i grönt" uttryckte sig utmärkt utan att använda ett enda ord, och Myggan var lesbisk.

Imorgon ska jag tillbaks dit, på den riktiga festen.

Lumpen dag 134-140

2009-12-13T18:17:00.002+01:00

Fordonsutbildning

Den här veckan har vi gjort tre större saker i fordonsutbildningen.
Vi har:
- Kört i terräng
- Kört till och i Västerås
- Kört på halkbana

Terrängkörningen var mycket rolig och man kände verkligen hur starka och effektiva våra fordon är.

Att åka i Västerås var inte heller så dumt. Jag kände mig nästan som hemma.
Hade vi gjort detta under någon av våra 50 första dagar i Lumpen så hade jag nog fått någon form av psykologiska problem.
För under de 50 första dagarna i Lumpen såg jag fortfarande allt genom en slöja av "detta är inte verkligt". Hade då de två världarna (Innanför/Utanför Lumpen) krockat så vet jag inte vad som hade hänt.
Men nu var det inte de 50 första dagarna, så att köra i Västerås orsakade inga psykologiska problem. Bra va? :D

Halkkörningen var även den väldigt rolig. Jag blev förvånad över hur relativt lätt det var att både stanna och kontrollera Unimogen. Inte sagt att det var lätt, bara att deta var lättare än jag trodde att det skulle vara. Plus att vi körde bara i 30km/h, även det gav en liten tankeställare.

Nästa vecka har vi både teoriprov, uppkörning och julavslutning.

Lumpen dag 128-133

2009-12-06T19:10:00.002+01:00

Mer fordonsutbildning.

Vi har kört upp för "vitt intyg".
Det betyder att nu får vi övningsköra på allmän väg.
Vi har även övat bogsering (min andreförare lyckades knäcka en bogserstång!).
Och så har vi självklart haft en del annan körning och teori/teknik.

Denna vecka har det även busats mellan
- Chef Första SpecialSambandsgrupp ("C. 1.SPEC Grp") och
- Chef Tredje FjärrSambandsgrupp ("C. 3.FJSB Grp")
(Jag har gjort som policy att inte nämna några namn i mina Lumpen-inlägg)

Det började med att "C. 1.SPEC Grp" tog "C. 3.FJSB Grp"s sängkläder och la dem ovanpå hans skåp.
"C. 3.FJSB Grp" hämnades med att ta hela "C. 1.SPEC Grp"s säng!
"C. 1.SPEC Grp" letade i 40 minuter innan han hittade den.
Han letade igenom hela vår kassern (utom i det rummet som sängen stog i).
Sedan gick han över till grannkassern.
Det var nära att han skulle bli tvungen att förlustanmäla sin säng.

Jag väntar med spänning på vad "C. 1.SPEC Grp" kommer att hitta på nu.

Lumpen dag 121-127

2009-11-29T18:30:00.002+01:00

Fordonsutbildning.

Denna vecka har vi börjat med vår fordonsutbildning.
Jag är försteförare på en UNIMOG (en slags terräng-lastbil).
Det är faktiskt riktigt kul att köra den.

Växellådan är lite annorlunda mot en personbil (16 växlar!), så det har varit det största problemet. Det tillsammans med att veta vart framdäcken sitter.

Teoribiten på lastbil har kanske inte varit lika kul.
Det känns som att man är tillbaka och pluggade körkortsteori till personbil; för det är nästan samma skit som gås igenom.

Däremot så fick vi aldrig en så ingående tekniskt utbildning på personbil som vi nu får på lastbil. Vi är ganska mycket under fordonent och ser och känner. Jag antar att det beror på att vi ska kunna laga fordonen själva, ute i fält.

Som övrig punkt kan jag tillägga att idag (söndag) har jag och tre lumpar-kamrater varit med på en av hemvärnets övningar och fått testa på att skjuta med AK4b och PSG90 (typ "Sniper").
Generellt kan jag säga att AK4an var tyngre än AK5an och small mer. Och PSG90 hade ett oväntat bra sikte, det var inga problem att sätta hål-i-hål på 100m.

Lumpen dag 114-120

2009-11-23T16:52:00.002+01:00

Kabeltjänst.

Att dra kabel genom skogen var kanske lite roligt, den första timmen då det var ljust och gick bra. Men sedan kom regnet och mörkret. Då var det inte lika kul längre.
Inte nog med det, den där kabeln skulle upp tre meter upp i träden också! Snacka om att man fick ont i axlar och nacke.

Samtidigt som vi hade kabeltjänst härjade sjukdommar på plutonen. Förkylning, influensa, köttelfeber och svininfluensa. Totalt nio personer blev hemskickade med stämpeln "Sjuk i hemmet" och över hälften av de som var kvar var antingen "Sjuk på logement" eller bara krassliga.

På grund av all denna sjukdom beslutade PlutCh att ställa in helgens "Kabelhärva" och skickade hem hela plutonen istället.

Lumpen dag 106-113

2009-11-15T20:29:00.002+01:00

Denna vecka har vi haft P-Skott och DATAKOM.

Under P-Skottsdagarna så genomförde vi eldöverfall mot ett fordon.
Till vår hjälp hade vi våra AK5or och 5st P-Skott, varav minst ett skulle användas som syftmina.
Det var kul. Särskill eftersom jag var en av P-Skottsskyttarna första dagen.

Senare under veckan skulle vi ha skjutning med P-Skott på Veckholm skjutfält.
Då skulle det skjutas med övningsprojektiler (och inte eldmarkering som bara låter).
Dock var jag alldeles för sjuk för att följa med.

Resten av veckan hade vi DATAKOM (Datakommunikation).
Det handlade mycket om Nätverk, MAC- och IP-adresser, 1or och 0or, Routrar, Switshar, Hubbar o.s.v.
Trots att det var mycket teoritungt så var det också ganska kul.
Det kändes bra att för första gången sedan inryck så har jag fått använda mina "Mensa-gener".
Räkna binär kod ("11001001110110010000111010011101"), knappra med datorer och leka lite Hacker; jag och min arbetspartner tog oss in i lärarens dator och lämnade lite roliga (men harmlösa) spår efter oss.

Min första Mensa träff.

2009-11-14T15:56:00.002+01:00

Var: Café Gränden
När: 14/11 kl 12:00
Vad: Lunch

Smått nervös kommer jag dit.
Hur ser mensaner ut? Kan man se på en person att denne är mensan? Hur många kommer det vara? Vad pratar man om? Hur länge kommer man vara där?
Tankarna var många när jag stod utanför Café Gränden, lutad mot en skylt med parkeringsbestämmelser. Jag tog mig en till på min nu något slitna klocka. 12:04... de borde vara här nu. Eller är de kanske redan här?
Jag plockar fram mobiltelefonen, fattar mod och slår in nummret till Kenny. En mensan jag haft lite kontakt med och som sagt att han skulle vara där.
Telefonen piper konstigt och jag kom ihåg att jag glömt att fylla på pengar. Typiskt.
Men just då kommer en man fram till mig och frågar "Mensa?".

Strax därefter kom hans respektive. Inga fler skulle tydligen komma så vi gick in och beställde.
Medan vi åt samtalade vi. Jag kan inte riktigt återbeskriva samtalet, men jag kände att jag aldrig haft ett så... interlektuellt... samtal, om vardagliga saker. För en gångs skull kände jag mig någolunda normal.

Sjuk

2009-11-12T13:46:00.004+01:00

Jag är sjuk. Har varit det ett par dagar. Det är först idag som jag måste ligga kvar på logementet.
Egentligen får jag antagligen inte ens sitta här vid datorn. Egentligen måste jag nog ligga i min säng. Men det är så långtråkigt, dessutom förhindrar sjukdommen mig från att sova ordentligt.

Fram tills nu har jag läst, läst och läst.
Hela dagen har jag läst "Imorgon när kriget kom" av John Marsden.
Det är helt klart min favoritbokserie och jag har planer på att läsa om den. Jag hittade nämligen bäckerna i Försvarsbiblioteket.

Nu när jag läst ut första boken, och inte orkar gå till biblioteket för att låna nästa, så blev jag mycket inspirerad till att skriva. Problemet med mig är dock att jag aldrig kan bestämma mig för en handling. Det gäller såväl när jag vill skriva skönlitterärt som när jag programmera dataspel. Jag har flera olika scenarion i bakhuvudet som jag kan plocka av. Det är bara det att jag inte kan bestämma mig för vilken av dessa jag ska använda, så allt brukar kracha just för att jag vill skiva allt samtidigt.

Så idag slutade det med att jag skrev detta bloginlägg istället. Eller tja... hur det slutar vet vi inte än. Klockan är bara två och det finns gott om tid för att finna starkade inspiration och motivation. Om inget annat händer så kommer jag att låna nästa bok i serien nu vid middagen, och då får jag i alla fall bra läsning att roa mig med.

Lumpen dag 99-105

2009-11-08T22:41:00.002+01:00

Denna vecka har gått fort.
Vi började med att flytta runt i logementen. Från och med nu kommer vi att bo i de grupper vi ska vara vi fram till Muck.

Sedan så har vi första halvan av veckan haft SATCOM (satellit kommunikation). Vi har fått leka lite med en del olika apparater: Dator Bärbar, Dator Monterbar, Iridium (satellittelefon), Motorola (walkie-talkie) och BGAN (typ bärbar satellit-antenn).

Det var faktiskt riktigt kul. Särskillt när vi i SpecSam1 fick lösa problem som uppstod: Tre av våra apparaten fick slut på batteri. Vi fick hitta alternativa energikällor. Så som parkeringsvärmare och vägguttag inne på gymmet (det sistnämnda var mycket komfortabelt då vi slängde upp antennen utanför och sedan gick in och värmde oss).

Efter SATCOM påbörjade vi utbildningen på Pansarskott.
Jag måste medge att man kännde sig rätt så "badass" när man gick med P-skottet på axeln.
Jag kännde även att jag stod ganska mycket i centrum av utbildningen (med tanke på mitt efternamn).

Nästa vecka ska vi fortsätta med P-skott, och vi ska även börja med DATACOM.

Allahelgona hos Joss

2009-11-01T12:56:00.001+01:00

Jag skulle vara hemma hos Joss kl. 17:00.
Klockan 15:50 kom jag in till Västerås.
Vad ska jag hitta på för att fördriva tiden?
Jag vet! Jag börjar gå mot Gryta, så får vi se hur långt jag kommer innan bussen plockar upp mig.
Så jag började traska.
Problemet var bara att varje gång bussen kom ifatt mig så var jag mitt emellan två hållplatser.
Så det slutande med att jag gick hela vägen hem till Joss. Och jag hann faktiskt, om det inte var för att jag inte kom ihåg vilket hus som var hennes.

Men jaja…
Jag, Joss och Tessi besökte en stor kyrkogård. Det låg en stämning av mystik över platsen. Det var vackert.
Väl hemma hos Joss igen såg vi på två filmer: Coraline och Franklyn. Sedan blev klockan mycket och jag fick skjuts till Centralen för att ta mig hem igen.

Skogsalvernas Pjamasparty

2009-11-01T12:55:00.002+01:00

Det är precis som det låter.
Skogsalvslajvare som har pjamasparty.
Det lektes lekar, tävlades i improvisationsteater och skogsalvernas framtid i Eleria diskuterades.
Trots att det nu är över 2 år sedan jag spelade skogsalv så kände jag mig ändå lika välkommen.

För att citera Petter Karlsson:

"Medan mörkeralvslajvarna har gotisk spritfest så myser skogsalverna och leker hinderbana. Love it!"

Baskermarchen

2009-11-01T12:53:00.002+01:00

Ja, vad ska jag säga…
Den s.k. ”Baskermarchen” ägde rum under vecka 43.

På måndagen hade vi olika utbildningskontroller (vårt lag kom 3a, medan vår plutons andra lag kom 1a). Kontrollerna var som följer:

Handgranatkastning, Orientering, Avståndsbedömning, Taktiskt Omhändertagande av Stridsskadad, Upprättande av ett Tvånäts-Relä (RA180), Montera isär och ihop AK5c och Prickskytte på skjutbana (PEK).
När vi var klara ställde vi upp utanför kasern.
PlutCh sa: ”Ni kommer inte att sova här inatt”.
Vi lastades in i bussar och kördes bort till platsen för vår Strapats.

Övningsområdet var inprincip ett stort träsk/myr. Det var blött och fuktigt överallt.
Här kom vi att spendera resten av veckan. För att göra en lång historia kort:
Vi gick långt (runt en 6-7 mil).
Vi åt lite (jag åt ca 700kalorier på hela veckan)
Vi sov lite (jag sov max 5h på hela veckan).
Vi blev konstant påskjutna (anfallen kunde komma närsomhelst, varsomhelst).
Vi bar tungt (förutom vår egen stridspackning så skulle detta med: 1 Högantenn, 1 Sjukvårdsväska, 1 Bår, 1 Patienttäcke, 25 liter vatten, 1 Radio 180 och 2 Stridsvagnsminor).

Det var mycket slitsamt och det var två gånger jag var millimeternära att ge upp. Första var när jag hade så ont i fötterna att inget hjälpte. Jag hade lika ont vare sig jag hade foten på marken, i högläge eller fritt avlastat. Massage hjälpte inte och nya strumpor gjorde smärtan bara värre. Jag kunde helt enkelt inte gå.
Andra gången jag var nära att ge upp var den sista milen hem (observera att jag fortfarande hade ont i fötterna).
Men på något sätt så bet jag ihop och fortsatte ändå. För jag visste att jag hade hatat mig själv idag om jag inte klarade av Marchen.

Trots att detta var det mest fysiskt och psykiskt påfrestande jag någonsin gjort så måste jag ändå erkänna att det fanns ett tillfälle då jag till och med hade lite roligt.
Det var då vår grupp, mitt i natten, gick ca 6km för att hämta de där förbannade stridsvagnsminorna. Det var verkligen becksvart och det låg en påtagande känsla av att nu befann vi oss i fiendens land. Vi fick inte bli upptäckta. Vi var på ständig vakt efter fientliga fordon som patrullerade vägarna. Så fort vi hörde/såg att ett fordon närmade sig så hoppade vi rakt ut i mörkret vid sidan av vägen. Utan att ha någon aning vad för slags skydd som väntade oss där, om det alls fanns något skydd. Ofta slängde vi oss för att upptäcka just att skyddet inte räckte. Då gällde det att snabbt hitta ett bättre, innan fordonets strålkastade lös upp platsen vi just lämnat. Adrenalinet verkligen pumpade!

Hur som helst. När strapatsen var över så fick vi äntligen ställa upp för inlåsning av vapen.
Men då kom vår PlutCh igen. ”Så här skulle det kunna sluta. Men nu börjar det riktiga Baskerprovet”. Han hade gjort det igen! Vi fick ställa upp utanför kasern, i stridsutrustning, och sedan följde en springtur runt regementet. Här var det riktigt nära att folk stupade. Efter en vecka med praktiskt taget ingen mat, med blödande fötter och med ett psyke som alldeles nyligen var inställt på att det nu var över, så fanns det ingen energi kvar. Man brukar säga att när man tror att man inte orkar mer så orkar man egentligen lika mycket till. Här åt vi verkligen av den där extra energin som man i vanliga fall inte kommer åt.

När vi sprang i mål sa PlutCh äntligen ”Övningen avbryt. Eld upphör”. NU var det slut!
Nu väntade bara själva Baskerceremonin och sedan bjöds det på hamburgare.

I skrivande stund, en vecka senare, så har fötterna läkt, jag har ätit upp mig igen och fått tillbaks den sömn jag saknat. Men två besvär återstår: onda knän och ömmande bröstkorg.

Efter Baskermarchen så känns ingenting jobbigt längre.
Jag har lärt mig hur långt jag kan pressa mig själv.

Under Fältvaneveckan gjorde vi det våra mödrar inte trodde att vi skulle klara av.
Under Baskermarchen gjorde vi det vi inte trodde att vi skulle klara av.
Nu måste vi bara göra det som vår PlutCh inte tror att vi klarar av

Lumpen dag 78-84

2009-10-18T18:34:00.002+02:00

Radiotjänstvecka.

Vi har tjuvstarat lite på befattningsskedet med påbörjad fördjupning inom radiotjänst.
Vi har lärt oss mer om Radio180, PC-DART, Högantenn, Signalering, Kartor och andra förband.
Vi har även varit ute på en utbildningskontroll av veckans lektioner [länk].

När ni hör från mig igen så har jag, förhoppningsvis, förtjänat ett basker.
Baskermarch nästa vecka!

Lumpen Special (dag 81)

2009-10-15T22:13:00.001+02:00

Det jag först trodde skulle vara vanliga tråkiga övningar visade sig vara något helt annat.
Vi delades in i grupper om 6 soldater (inga av våra gruppledare var med, de var på ledarutbildning). Vi tilldelades en Radio 180, en högantenn och en karta med runt 50 punkter (upk:er).

Sedan skickades vi iväg.
Vi skulle till upk13, via vissa andra punkter.
För varje punkt vi passerade skulle vi raportera in vår position.

Vid upk13 möttes vi av en brottsplats.
Vi fick order om att säkra och bevaka platsen och raportera in 8S via radion. Efter utförd uppgift skulle vi bege oss till upk30 (raportera vid varje passerad upk).

Vid upk30 skulle vi resa två stycken högantenner.
Vi klarade det på 15 min (näst bäst).Sedan iväg till upk32 (via upk25 där vi kunde fylla på vatten)

Vid upk32 satte vi ihop 4 st RA180, utförde Radiocheck och bröt.
Detta skulle upprepas så många gånger vi hann, på 30min.
Vi klarade 3½ och jag var plutonens snabbatse, på individnivå (jag var redo för radiocheck på under 2min).
Sedan fortsatte vi till upk20.

Vid upk20 möttes vi av... inget.
Vi raporterade in det.
Just då kom det en bil och strid utbört.
Nu var spelet löst.
Nu var det inte längre enstaka uppgifter som skulle lösas, utan allt övergick till att vi skulle ta oss tillbaka till säkrare marker (samtidigt som vi sickade raporter över radion).
Vi lyckades ta oss tillbaka till upk25 (där vi fyllde på vattnet) då ytterligare ett fordon kom och skjöt mot oss.
Efter raport fick vi order att fortsätta till upk30 (högmastbygget). Problemet var bara att fordonet blockerade vägen dit.
Så vi fick ta oss fram på mindre stigar genom skogen.
Vid upk30 fick vi nya order om att ta oss tillbaka till regementet.

Det har varit en otroligt rolig och ovanlig utbildningskontroll på våra kunskaper att Signalera och hantera Radio180 och Högantenn.
Något jag tyckte var mycket kul var att hitta på lösningar till de problem med RA180 som uppstod (för det mesta för mycket störningar).
Att vara (nästan) helt på egen hand med RA180 som enda länk till befälen (och då var det inte ens ett befäl på andra sidan, utan del av de värnpliktiga på stabsplutonen) har kännts mycket bra.
Och trots att vi gick runt en mil med full stridspackning så klagade varken ryggen eller benen en enda gång (det är först nu efteråt som det känns).
En mycket bra uppvärmning till BaskerMarchen som vi ska ha nästa vecka.

Mitt vanliga liv

2009-10-14T23:21:00.004+02:00

Idag har jag för första gången fått en smak av mitt vanliga liv; jag har varit på Teater Oliver.

Vi slutade tidigt (15:50), så jag struntade i middagen och slängde mig på bussen till Västerås. Jag sprang hela vägen till Växhuset och där spenderade jag resten av kvällen.
Först med Mia och hennes barngrupp (förlåt för att jag spillde ut vad-det-nu-var), och sedan med f.d. Stridsspetsengruppen.

Jag vet att jag sagt det förut, men jag trivs i den gruppens närvaro (förlåt alla i min riktiga grupp).
Något som kom som en liten överraskning för mig var att Hanna var med i den gruppen. Det visste jag inte (självklart var det otroligt possitivt).

Det har kännts bra att få återuppleva lite gamla miljöer och lite "gammalt" folk.

Lumpen dag 71-77

2009-10-11T21:47:00.002+02:00

Skarpskjutningsvecka.
Allt vi tidigare övat med lös am. har vi denna vecka övat med skarp.
Och så har vi haft sprängtjänst, och mörkerskjutning.

Det har verkligen kännts att vi har blivit ganska så bra på det här.
Särskillt i jämförelse med 32. och 33. pluton har denna vecka visat att vi i 31. är både bättre på strid och mer fysikt uthålliga. Det har varit kul att se.

Jag vill kunna tänka igen.

2009-10-11T15:18:00.004+02:00

Jag vill kunna tänka igen.
Och då menar jag inte "tänka" som i det som alla gör.
Nej, jag menar att jag vill kunna tänka på den höga/djupa nivå som jag tidigare gjort.
Jag vill återigen kunna filosofera om livets mening och om den fria viljans eventuella existens.
Jag vill få tillbaks min förmåga att hitta egna, nya, lösningar på gamla problem.

För på senaste tiden känner jag att jag tappat min tankeförmåga.
Nästan som att jag blivit lite hjärntvättad i lumpen.
Jag har nästan aldrig tid att tänka, och när jag väl har tid är jag alldeles för trött.

Jag vill kunna tänka igen.

Lumpen dag 64-70

2009-10-04T20:45:00.002+02:00

CBRN-vecka

Måndag:
Kompleterande utbildning i gruppstrid.
Slöseri med tid för min del, då vi inte gjorde de delar jag missat.

Tisdag:
CBRN-teori och skyddsmask.
Tillpassningskontroll i provkammare med tårgas.

Onsdag:
Spränghandgranat.
Satan vad det lät!

Torsdag:
Brand.
Elda kläder.
Släcka ytbrand med brandsläckare.
Brinnande dockor med filt.
Gå i eldtunnel.

Fredag:
Fys och lastade ur kontainrar från beredskapsövningen på Gotland.

Lördag+Söndag:
Helgspermission.

Västerås

2009-09-27T21:46:00.004+02:00

Västerås.
Jag har inte tidigare tänkt på hur mycket jag älskar den staden.
Eller snarare: hur mycket av det jag älskar finns i den staden.

Jag körde nyligen min bror Tobias till Västerås, då kände jag att blotta synen av staden fick min fingrar att klia. Jag kände en stark vilja att svänga av E18 och in i Västerås.
Älskade Västerås.

I Västerås har jag allt.
Teatern. Lajv. Vännerna. Minnen.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen:
"Jag bor i Enköping, men jag lever i Västerås"

Lumpen dag 54-63

2009-09-27T21:38:00.003+02:00

Syntesdygn och utbildning på kallt väder.
Kort och enkel sammanfattning av vad vi gjort den senaste veckan.

Under syntesdygnet låg vi ute i fält i 24h och testades på allt vi lärt oss de senaste tre veckorna (sjukvård, skyddsvakt och gruppstrid). Trots att det hände saker nästan hela tiden så var det ett ganska lugnt och avslappnat dygn.

Vad "Utbildning Kallt Väder" är säger nästan sig självt.
Vi fick lära oss hur man ska bete sig och klä sig när det är kallt.
Desutom fick vi lära oss hur man tar hand om köldskador.

Imorgon är vi ca ett dussin här som ska komplettera våran utbildning i gruppstrid (jag p.g.a. att jag var skadad den veckan). Resten får en hel dag extra helg, de lyckostarna.

Vänskap

2009-09-24T21:05:00.007+02:00

När solen sjunkit ner bakom träden

Och jag ligger under pläden

Far min hjärtas tanke till vännen

Som jag håller kär, sen länge

Och när skuggor kryper närmre

Skänker lågan i mig värme

Du som är med mig

Du som är glädje

Tillit och tröst

När stormen river genom skogen

Är vår vänskap lika trogen

Som det träd som prövats av vinden

Men ej mistat löv och grenar

Och när regnet stilla strila

Och min tanke söker vila

Är du så nära

Vännen du kära

Alltid hos mig

Du lyfter soger så tunga

När vi skratta och sjunga

Vi är tillsammans

Nu blir det språngdans

Lycklig och lätt

Du är den som kan se mig

Hålla min hand när jag ber dig

Djupt in i själen

Vännskapen ger den

Sanning och hämnd

Om vi egna vägar vandra

Finns vi ändå hos varandra

Stjärnors ljus de strålar ju över

Alla stigar, skäl

Och krökar

Och när jag dig efterlängta

Får jag blått en tanke tänka

Bara få se dig

Bara få ha dig

Hos mig igen

Du lyfter soger så tunga
När vi skratta och sjunga
Vi är tillsammans
Nu blir det språngdans
Lycklig och lätt

Du är den som kan se mig
Hålla min hand när jag ber dig
Djupt in i själen
Vännskapen ger den
Sanning och hämnd

Kulturnatten 2009

2009-09-20T01:54:00.005+02:00

Kulturnatt i Västerås.
En årlig tradition.

Jag fick en förfrågan att ha på mig mina lajvkläder under dagen/kvällen och vara med att visa upp lajv.
Men jag tackade nej.
Dels p.g.a. att jag vill vara helt ledig denna helg.
Och dels p.g.a. att jag har ingen komplett utrustning.
Allt är antingen trasigt eller under konstruktion.

Trots detta spenderade jag nästan hela kvällen på slottet med alla lajvare.
Jag umgicks med alla jag kände där (och det var ganska många).
Jag såg på preformance.
Jag såg på Teater Tropos.
Jag såg på TRiX.
Men mest av allt roade jag mig med att se på allt Rinoo gjorde.
Hon var Rymdråtta! Helt underbart!
Jag fattar inte hur allt hon gör blir så jävla bra.

***

Jag vill även passa på att skriva ett litet tack till Hanna.
Du är världens med underbaraste och bästaste person.
Du har hjälp mig, och hjälper mig fortfarande, med tunga bördor.
Du får mig alltid glad och positiv, det räcker med att höra din röst.
Lämna mig aldrig.

Lumpen dag 32-53

2009-09-18T16:43:00.002+02:00

Ledsen att jag inte uppdaterat detta ämne på länge.
Jag har helt enkelt inte haft tid eller ork.

De senaste tre veckorna har vi haft tre olika teman.
Ett för varje vecka.

Sjukvård
Har varit otrolit kul och intressant.
Har lärt oss Första Hjälpen, HLR, DHLR och TOS.
Detta är ett ämne som man verkligen kommer att ha nytta av.
Jag har kännt mig mycket engagerad.

Skyddsvakt
En del juridik och lagar.
Just den delen var ganska tråkig.
Det rent praktiska var dock mycket roligare.
Närstrid, Skyddslagen och Envarsrätten.

Gruppsstrid
Denna del deltog jag tyvärr inte så mycket på, då jag har skadade min fot under lajvet som var mellan Skyddsvakt och Gruppstrid.
Det såg dock mycket roligt ut.
Växelvis/Ansatsvis framåt och bakåt, Blixtlås, Korridår, Omfattning, FATAM och Dubbelsidig gruppstrid (King of the hill).

Nattens Demon

2009-09-13T19:30:00.004+02:00

Zzzzzzz. Snark.
När man har långtråkigt, och dessutom uppskattade tiden i Off-lägret mer än själva lajvet, då är det nog dags att byta karaktär.
För det var just det jag hade: långtråkigt.

Hade det inte varit för sporadiska sammandrabbningar med Ranyalin så hade lajvet rent ut sagt varit dötråkigt.
Men nu var det inte riktigt så illa.
Jag kommer hem från lajvet med två tillfällen att berätta om:

Första:
Truls hade bett alla dens vänner att hjälpa Truls att ta ringen från Tor.
Så en dag, efter ett "gräl" med Ranyalin, kom två tillsynes vänliga troll och ville prata med mig.
Prata! Ha! När de insåg att jag inte tänkte lämna ifrån mig ringen slog de mig medvetslös och tog inte bara ringen. De skar av hela fingret med ringen på!
Sedan fick jag gå med blodigt bandage om handen i en och en halv dag innan jag hittade en druid.

Andra:
Lördag eftermiddag.
Jag springer på Truls i skogen. Nu hade det gått så långt att Tor var både irriterad och desperat, så han försöker ta ringen med direkt våld mot Truls.
Det slutar med att Truls sitter över min börstkorg och bankar ilsket med en sten mot mitt huvud.
Skadorna är så allvarliga att Tor aldrig återvänder.

Annars har jag som sagt haft ganska långtråkigt.
Jag längtar verkligen tillbaka ut i Skogen igen. Att lajva skogsfolk igen!
I Skogen finns det mer gemenskap, mer äventyr och mer allmänt skoj.
Får jag ledigt till nästa Elerialajv (i vår) så kommer jag att köra en liten "prolog" till mitt nya "alvprojekt".

Apbropå det:
Jag kommer att starta en ny, seriös skogsalvgrupp till hösten 2010.
Jag söker just nu fler intresserade.
Läs mer här.

Fram tills dess: planering och förberedelser.

Lumpen dag 20-31

2009-08-27T13:36:00.001+02:00

Nu är jag nyss hemkommen från vår första fältvecka (den sk. "fältvaneveckan").
Det har varit riktigt roligt.
Vi lärde oss allt viktigt som man bör kunna vid en förläggning.
Så som upprättandet av förläggningsplatsen, rutiner, eldpost, post in, patrullerande dubbelpost o.s.v.
Vi övande även en del strid.

Bäst var helt klart sista natten/dagen då vi blev beordrade att riva hela förläggningen och förflytta oss till ny plats.
När vi var nästan framme hamnade vi i ett eldöverfall.
AK5:orna smattrade.
Vi slängde oss i skydd och besvarade elden.
Adrenalinet pumpade
Kaptenen skrek "ÅSA1".
Vi sprang ett par hundra meter med all packning (+ tält).
Där omgrupperade vi och gick sedan en längre sträcka* till en ny plats.
Även denna var i fientliga händer, men denna gång var vi på förhand.
Vi slog ut fienden, slog upp tälten och fick äntligen sova.

Så nu sitter här en trött, sliten men glad soldat.

*ändrat efter kommentar från Plutch.

Lumpen dag 12-19

2009-08-14T16:31:00.002+02:00

Det finns egentligen inte så mycket att säga...
Jag börjar bli mer och mer van.
Vi bler mer och mer tighta i gruppen.

I tisdags var vi ute och sov i skogen.
Inga problem för mig.
Lite mer problem för andra som inte var vana.

Igår (torsdag) så låg vi i decimeterdjupt vatten och skjöt, i regn, i tre timmar.
Misär...

Men som sagt: jag börjar vänja mig.

Nästa vecka: Fält i 10 dagar.

Lumpen, de första 11 dagarna.

2009-08-06T21:23:00.003+02:00

Som utlovat kommer det här ett inlägg om mina första 11 dagar i Lumpen.

Det har varit slit, svätt, skrik, smärta, skador, tårar, hemlängtan, kamratskap, glädje, skratt, gemenskap och antagligen mycket mer.
Och detta var som sagt bara de första 11 dagarna.
Jag har knappt föreställa mig hur det kommer bli efter 11 MÅNADER.

De första dagarna var helt klart jobbigast.
Massor med nya rutiner, okända personer och skrikiga befäl.
Det tog ett par dagar för mig att komma in i rutinerna.
Som vår kompanichef sa så kommer det att ta olika lång tid för alla att komma in i rutinerna och tänket. Anledningen till att det gick så snabbt för mig tror jag har mycket att göra med att jag till stor del är uppvuxen och van vid den livsstilen.

Jag har varit gruppchef den senaste veckan. Till en början avskydde jag det. Men nu mot slutet började jag faktiskt att tycka om det. För så länge bara soldaterna gör som man säger (och på rätt sätt) så vore det inte så dumt. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tycker att det är skönt att jag inte är gruppchef nästa vecka.

Men vad har vi gjort då?
Jo, det har varit mycket exercis, vapentjänst och att helt enkelt komma in i det, för vissa, ovana livet.
Angående vapentjänsten: vi har både skjutit skarpt och lärt oss plocka isär och ihop en AK5c med förbundna ögon. Och självklart mycket mer, så som att ladda, patron ur, byta magasin, vapenkontroll, skjutställningar osv.

Under dessa dagar har det funnits vissa saker som jag hela tiden sett fram emot:
- Nästa gång som jag får tillfälle att kolla mobilen (snälla, skicka sms, jag blir så glad när jag ser att någon utifrån vill prata med mig. Bara en enkel fråga som "Hur mår du?" betyder så mycket mer idag, än vad det gjorde för 12 dagar sedan).
- Nästa gång vi inte har kvällstjänst (vi har hittills bara haft 2 kvällstjänstfria dagar).
- Nästa gång vi har helgsledigit (som fr.o.m. idag till på söndag).

Lumpen, jag lever.

2009-08-02T21:59:00.000+02:00

Har nu legat inne i en vecka.

Jag kommer att skriva mer utförligt på torsdag, då vi får vår första helgspermsion.

Om det är någon som vill träffas då vore jag glad.

Vad gäller andra kontakter med mig så kommer jag vara nästan onåbar.
Det går dock att sms:a till 070-3745548, jag svarar på sms:en minst en gång om dagen.

Ödesväv III

2009-07-26T16:43:00.004+02:00

Vart ska jag börja?
Lajvet var underbart.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen:
Tirad är SÅ mycket bättre än Eleria!
Det är som någon sa: "Eleria är inte lajv, det är skrattretande underhållning"

Även i år var stämningen enorm och illusionen perfekt.
Jag skulle kunna lovorda Tirad-kampanjen hur länge som helst, men detta inlägg handlar om ett specifikt lajv.

Precis som förra året arbetade jag på Den Krönte Galten.
Till skillnad från förra året så var jag i år betydligt bättre förberedd.
Jag hade bättre kläder och en bättre skriven roll.

Vanligtvis när jag summerar lajv så skriver jag om saker jag gjort under lajvet.
Men det går inte riktigt, för jag har inte gjort så mycket. Det är den otroliga stämningen som gör detta lajv så underbart.

Fyra saker vill jag ändå peka ut:
- Det var en rättegång mot ett par misstänkta rövare (snacka om att det skulle bli många rättegångar om samma stränga lagar fanns i Eleria). Under rättegången så skulle alla svära på valfri gud att de talade sanning. När en av de misstänkta svor på Nidur (dödsguden) så spreds en skräck genom publiken och även ovänner höll om varandra för att kunna beskydda varandra mot denna Nidur-dyrkare.
- På Amric Den Ljuses-dag hade vi ett otroligt vackert fackeltåg ner till sjön och barkbåtar med små ljus fördes ut på vattnet. Det var stämningsfullt nog, men när man sedan såg och hörde mystiska ljus och ljud från andra sidan sjön och ute i vattnet så svämmade stämningsbägaren över. I samband med detta kom det skogsalver till oss som samlats vid vattnet. Det var ENDA gången på hela lajvet som jag såg skogsvarelser. Det låg en vacker mystik över dom.
- Till nästa lajv kommer Paer (kanske) att vara en del av Stadsvakten. Dels så pratade jag lite off med Inspektör Jana Rese (en av stadsvakterna) och dels så påbörjades det lite smått en (inofficiell) inskolning. Jag skulle prata med Stadsvakten efter lajvet, men jag kunde inte hitta dom och jag var tvungen att åka mycket tidigare än planerat. Men jag hoppas att mina möjligheter inte har förstörts av det.
- Det var en rolig avblåsning av lajvet. Till skillnad från Eleria så slutar inte lajvet vid ett specifikt klockslag, utan det slutar när arrangörerna säger att det är slut. I år stälde sig Köpevads kör på scenen och sjöng "Fin är du". Efter de två första verserna bytte de till "Off är du". Alla skattade och aploderade.

Det var allt.

Jag lever

2009-07-25T20:46:00.002+02:00

Jag lever!!!

Jag har precis kommit hem efter över en halv månad ute i skogen och vill bara meddela att jag lever.

Det kommer ett inlägg om lajvet lite senare, när jag är mer utvilad.

Lagar hål inför Ödesväv

2009-07-12T19:16:00.004+02:00

Efter en vistelse inne på Ledningsregementet, där jag ska göra Lumpen, så åkte jag till EH-lokalen.
Där satt sedan jag och Kalle hela dagen och lagade det här jävla rådshustaket.
Men vad gör man inte för Ödesväv?

Imorgon ska jag köpa tyg till mig och Julle.
På tisdag åker jag till henne och hjälper till att sy.
På onsdag (troligen) så åker jag ut till Ödesväv-området.

Överraskningsfest för Jossan.

2009-07-11T23:20:00.004+02:00

Jossan kommer att spendera det närmaste året i Nya Zeeland, så självklart måste man ställa till med en avskedsfest innan hon åker.
En överraskningsfest, med maskerad som tema, förklädd till Mias födelsedagsfest.
Det var riktigt roliga att se folket igen. De flesta hade jag inte sett på hela sommaren, och Isabelle hade jag inte sett på över ett år!
Vi lekte lekar, precis som man ska göra. Och det togs massor med kort.
Senare övergick det till vanligt trevligt umgänge.

Som sagt: en rolig och mycket trevlig kväll.

Den enda plats där jag är allsmäktig.

2009-07-09T15:26:00.003+02:00

När jag skriver skönlitterära texter får jag en otroligt behaglig och lyckobringande känsla.
Jag gillar verkligen känslan av en djupt byggt historia. En historia med sin egen logik och lagar.
Att skapa dessa lagar är mycket tillfredsställande, och att sedan se hur historien byggs upp runt det jag skapat kan göra mig tårögd.

Det är kanske uppenbart att jag känner en längtan efter att skapa en historia igen.

Hösten 2010

2009-07-07T12:33:00.012+02:00

OBS!
Dessa planer ligger nu på is.
Risken finns att det inte kommer att bli av.
Läs mer [här].

Som många kanske redan vet så planerar jag att komma tillbaks som skogsalv hösten 2010.
Med min "återkomst" som skogsalv tänker jag försöka satsa på att lajva skogsalv på ett mer seriöst sätt än vad jag kanske gjort tidigare.
Till det lajvet tänker jag även öppna möjlighet för andra intresserade lajvare (nya som gamla) att åka som en ny grupp med mig.

Här nedan följer några krav (som inte är allt för svåruppnådda) och mer information:

Krav på gruppmedlemmar.

- Spelaren skall vara trevlig off. Den största tiden av lajvandet läggs trots allt på off-förberedelser och därför måste alla spelare komma bra överense. Det smidigaste sättet att lösa detta på är att alla spelare känner varandra off sedan tidigare. (Att man känner varandra sedan tidigare är ingen nödvändighet, man kan lära känna varandra också)

- Skall följa den gemensamma alvsynen. Att gruppen har en gemensam syn på hur alver skall spelas visar att gruppen är seriös och engagerar sig. Att följa denna syn är ännu viktigare, för det ger både spelaren och alla denne spelar mot en bättre lajvupplevelse. Gruppens alvsyn skrivs tillsammans när gruppen har formats.

- Skall kunna lajva på ett seriöst sätt. Alltså att spelarna håller sig till sin roll under hela lajvet och spelar den på ett trovärdigt sätt. Detta innebär att så kallade "offare" och "boffertomtar" inte tillåts.

- Skall kunna och vilja lägga ner tid, pengar och sin själ på sin alvroll. Även detta visar att man är en seriös och engagerad lajvare. Det bidrar även till en bättre lajvupplevelse för både spelaren och alla denne spelar mot.

- Skall kunna och vilja åka med samma roll i flera lajv. Även detta visar att man är en seriös och engagerad lajvare. Att gruppen ständigt återkommer ger möjligheter till större spel och utveckling av roller.

Annan info:

- Nybörjare accepteras. Jag har fått det bevisat att även nybörjare kan vara seriösa lajvare (hej Rinoo). Så länge de precis som alla andra lever upp till kraven så tas nybörjare in.

- Storleken på gruppen spelar ingen roll. Om ingen visar sig intresserad. Then so be it. Då åker jag ensam, precis som jag är van vid.
[Edit]: Jag kommer inte längre att åka ensam, då jag fått tre intresserade. Vi tar fortfarnde in nya.

- Kampanjen det rör sig om är Enhörningens nybörjarkampanj: Eleria. Kampanjen har två lajv om året, ett på våren i början av maj, och ett på hösten i början av september. Eleriakampanjen är Sveriges största kampanj när det kommer till deltagarantal(?).

- Lajvet det rör sig om är höstlajvet 2010. Det är i skrivande stund lite drygt 12 månader tills dess. Så det finns gått om tid till förberedelser.

- Om du har frågor, eller rent av är intresserad. Skriv en kommentar eller kontakta mig på:
pantzar[at]mensa.se

Om mig:

- Anders Pantzar, född år 1990. Bor i Enköping, men lever i Västerås. Kommer göra värnplikten (11 månader) från och med 27/7 2009. Därav att det valda lajvet är hösten 2010.

- Har lajvat sedan 2005.
Eleria:
5 lajv som skogsalv
1 lajv som skogstroll
2 lajv som människa
Tirad:
2 lajv som personal på värdshuset "Den Krönte Galten"
Övrigt:
Oräkneligt många smålajv.

- Hela min lajvhistoria går att läsa här.

Tyginköp

2009-07-04T17:00:00.004+02:00

Tillsammans med Emma, Sara, Julle och Emmas pappa (som körde) åkte vi till Svarta Katten för att köpa tyger.
Precis som med alla lajvbutiker måste man springa runt och titta på allt innan man kan gå till det man egentligen var där för. Jag hittade massor med snygga saker som jag skulle kunna tänka mig köpa till min Magiker. Men det får bli en annan gång.

Vi stod länge och väl och valde bland tygerna.
Till sist kom vi ut med flera kassar fyllda med tyg.
Jag spenderade totalt 1247,50kr på tyg, tråd, knappar och en liten tärningsask som skulle passa bra till Paer.

Jag vill minnas att vi tyckte det var väldigt varmt ute.
Det fick vi snart äta upp då vi på vägen hem möttes av ett skyfall!
Det verkligen öste ner.
Man såg ingenting och bilar på E18 valde att stanna på väggrenen och vänta ut vädret.
Jag har inte varit med om något liknande.

En kul dag med gamla och nya lajvvänner.

Östra Holmen

2009-07-02T19:42:00.006+02:00

Idag var jag och gästlajvade på Östra Holmen.

Jag spelade Mästerarkivarie Mateus Gråsparv som befann sig på ön för att finna den brottsling som brutit sig in i Magikerakademins arkiv och stulit en bok.
Det var en ganska annorlunda upplevelse att lajva SLP; man hade inte lika stort spelrum som man var van vid, men det man gjorde fick större uppmärksamhet.

Det var också kul att träffa Sara, Julle, Emma, Camilla, Max och Miriam.
Jag var ganska förvånad över att jag mer eller mindre kände alla som arbetade där.

Och så var det skönt att få komma ut och göra saker.

Sydag med Hanna

2009-07-02T01:22:00.004+02:00

Halloj allisammans!

Lite hastigt och lustigt åkte jag till Hanna för att vara sysällskap.
Hon skulle sy en tunika till sin pappa.
Samtidigt som hon sydde så pratade vi lajvminnen och lajvplanering.
Lajv lajv lajv!

Och så fick jag mat också. Det är bra.
På kvällen såg vi på en del av någon serie, vet inte vad det var.
Sedan satt vi och pratade/småbusade inpå natten.
Det var kul.

Såhär roligt, trevligt och allmänt bäst har jag inte haft det på länge.
Jag älskar den tjejen.

Nu ska jag försöka sova.
Så att jag kan vakna i tid.
Så att jag hinner ta mig till Östra Holmen för att gäst-lajva.

God Natt

Viljan att vara kreativ

2009-06-30T20:51:00.005+02:00

Jag känner hur viljan att vara kreativ fyller mig.

Jag vill engagera mig i projekt, men så påminns jag av att jag snart rycker in i Lumpen. Då riskerar allt vara förgäves.

Jag vill förmedla berättelser, men jag kan inte hitta ett forum som passar mig.
Dataspel är alldeles för komplicerat, även om det ger mottagaren större inflytande och möjlighet att styra.
Film och teater är även det för komplicerat, det kräver dessutom att många fler engagerar sig.
Att skriva är det kanske minst komplicerade alternativet, allt som behövs är ju penna, papper och fantasi.

Att skriva... hmm... jag kanske ska fortsätta att skriva.
Kanske en uppföljare/förlängning på Jy'Ny' (den novell jag skrev som projektarbete)?
Eller kanske något helt nytt?
Jag har ju så mycket jag vill förmedla och berätta för omvärlden.

Fantasin och tankarna tar över!